clarast.blogg.se

Jag ska nog ta och tacka för kaffet innan jag äter upp allt smask som jag kan hitta i våra trevliga gömmor. Jag är grym när det gäller att söka upp godsaker. Jag och pappa snackade idag om vad jag är född för att göra här i livet. Vad jag kan. Precis, jag kom på det nu. Hitta godsaker i ett kök. Vilken kvinna! "Jag är en trevlig tjej i tjuoårsåldern som är grym på att hitta gömda sötsaker." Konstigt att det inte står långa köer av robert-pattinson-kopior utanför min dörr. Att jag ens kan gå ute utan att bli överöst av telefonnummer, rosor och dikter är ett mysterium.

Godnatt.

ps. imorgon är det heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeelg!!!!!!!! (en ledig en) ds.

ibland lyckas jag glömma bort hur knäppt allt är. hur sjukt allt är. hur jävla otroligt allt är. ibland lyckas jag förtränga hur knäppa min känslor är. hur sjuka mina känslor är. hur jävla otroliga mina känslor är. ibland lyckas jag. ska jag tacka mina kom-ihåg-lappar eller ska jag tacka mitt sysselsatta liv? det spelar ingen roll. bara jag lyckas glömma bort det som varit och aldrig mer tänka på det och dem igen så är jag glad. jag är glad när jag inte längre kommer ihåg. när jag inte längre tänker. jag är glad när jag lyckas glömma mina känslor.

Min stackars lillebror. Operationen förra måndagen är tydligen ingen barnlek. Stackarn har inte kunnat äta eller dricka ordentligt på över en vecka nu. De senaste dagarna har inte ens prata varit ett alternativ. Idag fick han akut åka till sjukan pga av stora blödningar i halsen. Sprutor, nedsövning och bränning i halsen och han ligger nu där med dropp och övervakning. Kommer tillbringa hela natten där. Stackars lillebror!

Och lite synd om mig också. Jag har ju faktiskt jobbat min tionde dag i rad idag. Och jag är pank. Och jag ska äta middag ensam. Igen. Och jag har ont i ryggen. Och jag är snorig. Och jag har huvudverk. MEN jag blöder inte i halsen, jag kan prata, och, hohojaja, visst kan jag äta allt. Så jag har egentligen inte mycket att gnälla för. Nu ska jag ta min korvsallad och smaska framför Greys.

See ya.

Snillerblixt nummer ett idag:
Jag får för fan inga pengar innan den tjugofemte fucking APRIL! Nu i mars kommer ju bara dom små slantar som jag tjänat ihop under februari månad = två fjuttskitdagar! Toppen. Hurra. Kanon. Jag måste ta ett lån. Detta håller ingenstans.

Snillerblixt nummer två idag:
Chai Latte. Jag vet att jag är sen, och ingen är ledsnare för det än jag själv. All tid som jag har missat av denna gudomligt goda dryck. Släng dig i väggen varm choklad med karamell smak! Chai Latte är här för att stanna!

Snillerblixt nummer tre idag:
Barn är okej.

herre gud. klockan är över halv åtta. i need to sleep. inget skämt.
idag hatar jag barn. inget skämt det heller. ingen lyssnar på mig.
och jag har lagat underbart god mat som jag ätit.











döööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö

heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej alla underbart söta och gosiga små läsare som clarast.blogg.se skrapat ihop denna lördagseftermiddag. ja för visst är det lördag allt. det vet man säkert när klockan ringer 04,50 och du vaknar i en dimma tjock som betong och du slääääpar dig ned till tåget som du delar tillsammans med fulla fejkblondiner på väg hem från bergafester. vaknar på riktigt gör du inte förrän klockan 09.15 då sextiofem hungriga och morgongriniga hotellgäster står och väntar på kaffe och te utan smak. ja herre min skapare. och vad jag använt det uttrycket på sistonde. typ jämt. men aja. det är lördag. några riktiga och snyggt formulerade inlägg kommer jag inte att föda fram förrän nästa helg. då jag får lite ledighet. för nu är min hjärna till hälften avdomnad, till hälten på helsnurr. resulterar i ett galet oseriöst pendlande deppigt humör. ena stunden skuttar jag fram som lilleskutt med karameller sugande i munnen och andra stunden ligger jag nedbäddad under täcken, filtar och kuddar och vill aldrig mer ser solljus. ja det är lustigt det där. så det kan gå. och nu är klockan över 18. jag som skrev eftermiddag i början. jag tar då tid på mig. ingen hets inte. men nu får det banne mig räcke. inget vett kommer ut över det här tramset. tjoooollahopp!

gud så mycket skit det finns

fem i personalen är sjuka. hurra. min första vecka är en mardrömsvecka enligt de få som är friska. jag jobbar järnet. och i helgen blire columbus. herre min skapare.

och "dom" har kommit tillbaka och börjat spöka i min hjärna. ger mig sömnlösa nätter och dygnslånga magknip. varför kan jag inte låta bli att tänka? jag vet liksom inte. jag mår dåligt av att tänka. ändå gör jag det. okej jaja skitsamma. dom är borta. det är bara det att jag glömmer det ibland. borta borta borta.

nu sitter jag här i min soffa och har precis värmt lite middag åt mig själv. åh så duktigt. och jag har ätit den. alltihop. åh så duktigt. jag funderar på nu att ta en semla. åh så... gott! :)

hejdå och förväl

Den här dagen om en månad är jag lycklig. Jag längtar.

Här sitter jag som vilken trött dagisfröken som helst. Mamma skulle visst springa över till nyopererade lillebror och jag måste vänta på att få middag. Hörde ni? Vänta på middag! Okej det kanske är lite synd om lillebror också. Men mest mig och min vrålhungriga mage. Absolut.

Och dagiset går strålande. Visst, mer än hälften av personalen har blivit sjuka lagom till att jag kommer ny och jag får lära mig att arbeta på alla tänkbara avdelningar och områden. Men jag trivs. Jag är faktiskt förvånandevis snäll mot alla barn. Till och med dom fula. Nej så får jag inte säga. Alla barn är söta. Alla.

hejsvej. sitter i soffan och äter glass med hallon och dricker te. m-e l-i-k-e! jag har haft en bra dag. hjärnan går dock på helspid med snabbspolning på namn. calle-anna-lotta-oskar-jesper-filip-caroline-anders-jönsblablabla. jag hade glömt att jag var tvungen att lära mig så himlans mycket namn. var nära att klara av de åtta barn som var på min avdelning. fick dock den glada nyheten att det vanligtvis är sexton. hurra! och sedan är det ju två avdelningar till. jisses. men kul har det varit. jag tror att det kan bli hur bra som helst.

och nu satt jag här och bestämde mig för att på riktigt kolla mitt bankkonto. jag har puttat och puttat på det för att slippa. i helgen kunde jag dock inte ens ta ut fjuttiga sjutton kronor vilket skrämmer livet ur mig. jag har inga pengar. nu hoppas jag bara att det är noll som visas. sist detta hände var det minus sjuhundra som överraskade mig. hurra. soooom sagt, nu skulle jag i allafall bita i det sura äpplet och checka läget. men då trycker jag in fel jävla kod på den där lilla dosan och nu står det bara FAIL PIN över hela skiten. bajs också.

jag får väl koncentrera mig på att njuta av glass och te istället. mums.

jag är nervös. jag har sovit dåligt och drömt om barn och människor i burkor hela natten. barnens koppling till min första dag på dagis kan jag se. människorna i burkor är svårare. jag har tagit vara på julias tips och satt på mig en rosa tröja. kan ju inte vara till någon skada då man ska vinna förtroende från treåriga tjejer. nej nu måste jag rusa. önska mig lycka till!

idag är jag trött. känns inge vidare med tanke på att mitt arbeta-sönder-dig-shema startar imorgon. jag borde vara utvilad inför denna tolvdagars intervall som jag tänkt chocka min kropp med. från noll till hundra. jag är faktiskt lite nervig. även om det är ett simpelt dagisjobb så är det trots allt ett nytt jobb. jag vet ingenting. jag tror att jag kan passa som dagisfröken. jag inbillar mig själv det vickefall. men tänk om jag inte gör det? herre. tänk om det är skitsvårt och inte alls så som jag tänkt mig? herre. men imorgon är jag faktiskt ny. jag förväntas inte kunna allt. jag får vara dålig imorgon. en dag måste vara okej. whatever. det får gå som det går. jag kan väl inte göra något ikväll för att det ska gå bättre imorgon? det finns väl ändå inget jag kan träna på eller förbereda? nej det tror jag inte. puh.

igår var det harry som gällde. det var okej. trots att vi hamnade bredvid några lama umeåbor som verkat hamna helt fel. jag fick träffa min söta rödfrida och det räckte för mig. det fick min kväll att bli bra. och the stone såklart. på topp. kameran fick följa och här har ni några smakprov på det. det blidde en del. nu mår jag så illa att jag måste vila. mormors luncher är förödiska. förödiskt goda. hejdå!

jag gjorde det stora misstaget och tittade mig själv i spegeln på g hem med tunnelbanan. det fick mig att må illa. jag kunde från och med då inte möta någon annans blick under min hemresa. väl hemma gömde jag mig i rummet under duntäcken och filtar. fick dock syn på en fruktansvärd av de frukstansvärdaste fruktansvärda bilder jag någonsin sett. den föreställde mig. jag dog och blev borta några sekunder. det var jag på bilden. helt säkert. hurra sa självförtroendet och kastade sig ned för ett högt höghus med hård asfalt under. en edward-cullen-snygg kille som berättar att jag är bra skulle inte sitta fel för minuten. det är vad jag vill ha. en självförtroende-höjare som finns där och säger snälla saker när jag som mest behöver. det tycker jag vi alla borde vara värda. visst?

kvällen blev ändå bra. förande på nivå och sedan harry b james på det. summan av kademumman blev smaskig och jag känner att jag utnyttjat min lediga helg mycket exemplariskt. imorgon är det lunch hos mormor och morfar med jullan, fabian och sebbo som gästspelare = :)

godnatt mina damer och herrar.

Fredag. Även om jag har lediga veckor är det trots allt något speciellt med just fredagar. Jag känner helgens nerver infinna sig i magen. Det är ju alltid roligare när även vännerna är lediga och har tid för dig. Idag skiner dessutom solen vilket får en deppig och blek clara att le lite extra. Mamma och jag ska ta oss in till stan. Vi båda fick ett litet sug efter att vandra mellan affärernas vårutbud. Konstigt att det känns som om våren står bakom hörnet fast det bara är februari. Det brukar väl ändå vanligtvis vara vinter nu? Själv har jag köpt mig en blommig vårtopp och längtar efter en ljus jeansjacka mer än någonsin. Och ett par nya kritvita gympaskor. Jag känner också för att byta ut den svarta väskan mot en ljusare brun. Jag känner att våren sprider sig ut i shoppingnerverna. Ikväll blir det förhoppningsvis lite vinpimpling hos mig. Jag har en ledig helg och känner kraftigt behov av att utnyttja läget. Det ser ljust ut för helgen mina vänner!

Jag är fortfarande vaken och leker med lite bilder som min kamera spottat ut. Dom är roliga. Lite nyår och annat livligt.

Jag sitter och har ångest över att jag borde börja ta mig hemmåt. Även om det finns en sängplats ledig i ungkarlslyan för natten så känner jag stor längtan efter att få vakna upp i min egna. Det är något jag gillar. Att vakna upp min egna säng, i min egen lägenhet. Helst ensam också. Det låter dystert men jag gillar det skarpt. En ensam lägenhet. Lugnt, stilla och tyst. Jag kan och får göra, låta och säga precis vad jag vill. Jag tycker egentligen inte alls om att dela säng. Det ska vara med en sjukt snygg i sånt fall. En Edward Cullen kanske. Då skulle jag överväga att dela med mig av min stora säng. I allafall fundera på saken. 

Jag har också ångest över min överdosering av kalorier för dagen. Jag har kommit in i ett godissug som heter duga. Allt som är sött och gott slinker ned. Behöver egentligen inte ens vara av bägge egenskaper. Gott som sött. Spelar ingen roll. Bara det inte är dödligt så. Ett träningskort på det här skulle inte göra mig illa. Min själ skriker. Clara, skärpning. Beach 2009 förfan.

I morgon är det fredag. Det borde jag ta vara på med tanke på att mitt arbetsliv drar igång efter helgen. Det kommer antagligen att göra mig gott. Jag kommer att förstå det den 25:e mars. Min första lön. Tills dess kommer jag dock antagligen känna mig en aningens sliten. Min stackars arbetslösa kropp kommer få en chock av allt arbete som väntar. Men som sagt, det kommer att göra mig gott. Jag behöver sysselsättning. Nu för tiden har jag börjat lida av pensionärsyndromet. Jag har en aktivitet per dag och hinner inte med någonting annat. Ex: Idag ska jag träffa Lisa klockan fyra. En dag i skolavärden hade man hunnit gå i skolan sex timmar, kanske stallet efter det, plus lite läxplugg och därefter blir klockan snart fyra och man hör av sig till Lisa. Jag måste lära mig att bli mer effektiv igen. Jag saknar det.

Nu sitter jag och låter tiden gå så att kanske någon annan ska hinna göra mitt beslut om jag ska ta till mig krafter för att gå hem eller inte. Dock verkar ingen hjälte komma inflygande, ta mig i sina armar och flyga mig hem till mig, mitt rum och min säng. Jag väntar nog förgäves. Man är ju trots allt född med ben av en anledning.
 
Svammel.
Godnatt.

rulig onsdag. det må jag säga.
ikväll blire pizza och cola med lillebror.

jag har en massa roliga bilder som jag ska blotta snart. thihi.

tjollahopp!