clarast.blogg.se

Den här dagen om en månad är jag lycklig. Jag längtar.

Här sitter jag som vilken trött dagisfröken som helst. Mamma skulle visst springa över till nyopererade lillebror och jag måste vänta på att få middag. Hörde ni? Vänta på middag! Okej det kanske är lite synd om lillebror också. Men mest mig och min vrålhungriga mage. Absolut.

Och dagiset går strålande. Visst, mer än hälften av personalen har blivit sjuka lagom till att jag kommer ny och jag får lära mig att arbeta på alla tänkbara avdelningar och områden. Men jag trivs. Jag är faktiskt förvånandevis snäll mot alla barn. Till och med dom fula. Nej så får jag inte säga. Alla barn är söta. Alla.