nedvärderingens minut

jag gjorde det stora misstaget och tittade mig själv i spegeln på g hem med tunnelbanan. det fick mig att må illa. jag kunde från och med då inte möta någon annans blick under min hemresa. väl hemma gömde jag mig i rummet under duntäcken och filtar. fick dock syn på en fruktansvärd av de frukstansvärdaste fruktansvärda bilder jag någonsin sett. den föreställde mig. jag dog och blev borta några sekunder. det var jag på bilden. helt säkert. hurra sa självförtroendet och kastade sig ned för ett högt höghus med hård asfalt under. en edward-cullen-snygg kille som berättar att jag är bra skulle inte sitta fel för minuten. det är vad jag vill ha. en självförtroende-höjare som finns där och säger snälla saker när jag som mest behöver. det tycker jag vi alla borde vara värda. visst?

kvällen blev ändå bra. förande på nivå och sedan harry b james på det. summan av kademumman blev smaskig och jag känner att jag utnyttjat min lediga helg mycket exemplariskt. imorgon är det lunch hos mormor och morfar med jullan, fabian och sebbo som gästspelare = :)

godnatt mina damer och herrar.

Kommentarer
Postat av: it

du är het!

2009-02-22 @ 15:43:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback