Följ efter mig dååå!

2009-08-09 @ 22:29:34

Men hallå gänget, sluta hänga här inne! Det kommer inget mera. Sök istället upp min nya asabraiga adress! Då tänker ni, "hhhmmm.... hur ska jag nu göra detta?" Låt mig tipsa!

1. Maila mig!
Sjukt bra. Snabbt, enkelt, smidigt. You name it! (
[email protected])
2. Facebooka mig! Också jävligt smart grej. Snabbt och allt det där. Smidigt om inget annat.
3. Ring!/sms:a! Jag svarar alltid.
4. Lyssna på rykten! OBS, finns alltid en risk för osanning.

Så där ja. Nu hoppas jag att du tar steget och flyttar med mig. Jag saknar dig!

Pusss!

JAG GÅR UNDER JORDEN, FÖLJ MED!

2009-08-02 @ 12:27:37

JAG FLYTTAR!

JAG FLYTTAR!

JAG FLYTTAR!

JAG FLYTTAR!

JAG FLYTTAR!

JAG FLYTTAR!

Ny blogg är redan i rullning. Och det går undan! Sök upp adress fortast möjligt! Skynda skynda!


Saknad bästis

2009-08-02 @ 00:01:34


Lördag

2009-08-01 @ 23:11:12

en tidig kväll kan vara bra ibland. har jag hört. och mina elefanter har slutat studsa runt i hjärnan på mig. så nu ska jag sova. jag tror banne mig att sängen står stilla också. man är ju bra bortskämd.
godnatt ni fina.

Toblerone

2009-08-01 @ 17:18:13

since jag har min tjugonde födelsedag på måndag ska jag få mig en present. jag ska få en alldeles egen liten lapi. så idag har pappa dragit iväg mig för att hitta den där lilla perfekta clara-datorn. datorn som skiker mitt namn. som hoppar upp i min famn. och som gör mig glad och lycklig. jag vet inte om det berodde på min invardering av elefanter till baksmälla, men inte hördes mitt namn ropas. och inte heller någon vacker dator hamnade i min famn. men jag har inte tappat hoppet. imorgon kanske den dyker upp.

ikväll blir det grillmiddag i regnrusket. gosigt.


Är jag hemma nu?

2009-07-31 @ 19:12:46

Pimpla vin kvällen lång.
Tjollahopp!


Pause

2009-07-23 @ 14:43:43

Jag har bestämt mig för att ta lite ledigt. Bli miss secret för ett tag.

Hejdå!


Få utvalda bilder från Barca, till dig mormor! :)

2009-07-22 @ 12:36:57









3 trappor

2009-07-22 @ 12:21:33

Mellanlandning. Igen. Jag är hemma för att snabbt på en uns stadskänsla. Det ska tydligen göra mig gott. Jag leker med lite vänner, en tegelonsdag i all ära och lite strosande i centrum. Med ett konto jag ännu inte vågat titta på efter Barcelona. Står dock på 'att-göra-listan' för dagen. Jag är rädd. Idag ska jag även försöka leta reda på golvet i lägenheten, som på ett mycket skumt sätt lyckats försvinna. För att komma till köket från hallen, eller från hallen till min säng, eller ens in i vardagsrummet, måste man kliva, hoppa och sträcka sig i fullt onaturliga ställningar för att ha en chans att komma över och förbi de hundatals väskor, kläder, skor, tvätt, kassar, djur, träd, människor... Ja vad nu som kan tänkas gömma sig i dessa högar. Gud så spännande. Nu vill jag bara dyka ner i en av högarna och börja direkt. Jag kan knappt bärja mig! ............

Spången

2009-07-20 @ 18:40:21

Landet har överträffat sig själv. Igen. Hur höga förväntningar man än har blir man alltid positivt överraskad. Landet är den bästa platsen på jorden. Det visste jag redan. Och nu har jag fått det bekräftat på nytt. Fy farao vad bra jag har det här!



ni tar redan tillräckligt med tid av mitt liv

2009-07-19 @ 11:56:19

JAG VILL INTE SE ER! JAG VILL INTE VETA AV ER! SÅ SLUTA PÅMINNA MIG OM ATT NI FINNS!



tack för en sabbad dag.


Versaler

2009-07-16 @ 21:15:10

Mitt okammade liv fyllt med no-life serier fortsätter här på landet. Danska Paradise Hotel är spännande som aldrig förr. Jag riktigt längtar tills midnatt då jag får sjunka ned i soffan och riktigt jäsa framför dess intriger och kärleksdraman. Dagarna förgyller jag med att bränna kroppen röd, svalka mig i havet, äta för mycket mat, fika jämt och i enstaka fall ta mig en löparrunda till kossorna. Igår tog morfar med sig hela patrasket till Arholma. Herre. Jag fick mig nästan en chock av alla människor jag fick se. Nu måste jag chilla gärnet. På lördag blir det släktkalas här på Spången. Med sysslingar och hela faderuttan. Jag måste förbereda mig.

Det är roligt när man sitter här i Storstugans matsal och skiver. Alla som passerar förbi har sitt egna personliga tips om vad inlägget ska handla om. Oskar vill såklart, och inte särskilt förvånande, att jag ska skriva något bra om hans dator. Igen. Fantasirik pojk det där. Han nämner också att jag bara måste berätta att det är just han som lärt mig att skriva med versaler. (Stor bokstav.) För det kunde jag ju inte alls innan. Morfar vill att jag ska skriva, jag citerar, "Morfar är rar, mormor är en orm." Och då kommer moster in, "Moster är bäst!", vilket morfar rättar, "moster är en häst". Ja det lät kanske roligare IRL. Men jag lever som sagt ett okammat liv här ute på landet, fyllt med no-life serier, och då tycker man att sådant trams är hysteriskt roligt.

Nu blev det mycket dötext på en och samma gång. Jag ska förflytta min lätt rödsprängda kropp, som nu blivit fylld med nyfiskad abborre, mot tvsoffan och fylla den ännu mer. Nu med glass. Ja jag klagar då inte på mitt liv här borta och har inte en tanke på att kamma mig. Jag gillar mitt nya rufsiga, toviga och osminkade jag.

Peace!

landetnytt

2009-07-16 @ 00:28:09

fan. nu har jag raderat tramset minst tre gånger. vad finns att skriva? jag är på landet och lever mitt naturliga och ärliga liv. ja så där osminkat och fyllt med hav, sol, grill och kossor. jag njuter. dock på beställning. men jag njuter. så fort jag kommer ihåg. och oskar vill att jag berättar att det är från hans himla braiga dator jag skriver ifrån. ja för det spelar ju sådan himlans roll. oh ja. han som inte ens gillar bloggar. och då ska vi inte tala som dem som själva bloggar. hemsk tanke. men vänner, livet mitt glider vidare på nya bananskal. ja för livet på landet är just som det. att glida fram på bananskal. nu börjar paradise hotel. den danska. får inte missas. missas? spännande ord.

hörs!


Hejdå

2009-07-11 @ 11:15:23

nattinlägg ska bli min framtida nisch. herre. jag skulle nog kunna bli en poet under nattens timmar. eller något annat alternativt. jag skulle kunna bli stor. nu ska ni få en rast från mig och min galenskap. jag är snabb och intensiv. borta någon vecka och pepprar sedan ned er med en massa skit under en dag. och lämnar er sedan igen. caroline af ugglas skriker sönder mina högtalare som dagens packningsmusik. hon är bäst. landet nästa!




läs för guds skull inte.

2009-07-11 @ 00:35:02

jag känner för att skriva. knappra ner varje liten bokstav som kommer i min närhet. tydligt trycka hårt på tangenterna så att alla tecken, alla bokstäver och alla mina tankar hamnar på skärmen. varenda en. jag vill skrika ner alla fula ord jag har i mitt huvud. skrika. det är det bästa med skrivandet. att man kan skrika fula ord utan att väcka någon som sover. utan att skrämma dem oinblandade. utan att bli hes. utan att störa. kanske utan att betracktas som knäpp. kanske. dock håller bloggen mig i strama tyglar. jag tvingas hållas inom ramar som efter midnatt känns för smala, för tajta. den ger mig inte utrymme nog att vara så knäpp och virrig som jag faktiskt vill. som jag faktiskt är. jag vill skriva skit. jag vill skriva "hej-jag-vet-inte-alls-varför-jag-skriver-det-här-men.. -inlägg". jag vill vara på en högre nivå av oförstålighet. jag vill att folk ska läsa och tänka att nu börjar det banne mig gå utför för den här tjejen. jag vill att andra knäppa människor ska känna igen sig. jag vill kunna skriva vad jag vill och vara oberoende av personliga kommentarer. jag vill vara en utomstående som inte behöver tänka på vad läsarna kommer att tycka. framförallt att tänka. jag vill för fan leva på mina texter.

det jag menar är att jag vill kunna skriva exakt vilket ord, vilken mening och vilka sjuka tankar jag vill. och att ju knasigare, djupare och spårade dom är, ju bättre och fler läsare skulle jag ha. det jag inte menar är att jag är trött på mina läsare jag har idag. för dom är absolut bäst. det är inte många. men dom är hängivna. vilket för övrigt är ett nytt ord jag precis lärt mig. mina läsare är högst trogna och läser nästan varje dag. det gör mig glad. sedan om orsaken till läsandet är mindre glädjande gör mig inte så mycket. jag trivs med att veta att mina ord läses. okej, vissa inlägg mer än andra. jag syftar mycket på detta som jag sitter med i skrivande hand. mindre viktigt att folk läser. mer viktigt att få det skrivet.

och eftersom jag redan totalspårat utanför alla tajta ramar och strama tyglar som finns, så blundar jag och kör vidare. kanske ingen människa läser så här långt ändå. ett fettolångt inlägg endast fyllt med trams. efter-midnatt-trams. det är något med den tiden. jag borde införa en vana att datorn ska vara avstängd vid klockslaget. jag säger emot mig själv. jag vet.

nu ska jag sova. lägenheten sover redan och jag ska joina. imorgon är det landet. så antagligen slipper ni mig på ett tag. vi alla kan behöva en pause. jag också. det ska bli för jävla skönt. landet är den plats där jag kan må allra bäst. och samtidigt riktigt sämst. jag tror att det är det som gör landet till min favoritplats på jorden. så äkta det bara går.

nog med skit. och allt på grund av en dum mardröm. som helst går på repeat. död åt den. död åt er. godnatt!