clarast.blogg.se

lillen på inlämning och återkommer om fyra veckor.
den store vägrar blogg.se.

så ni vet. hejdå.

Jag släpade mig iväg med mitt snortunga huvud och tårögda ögon mot täby centrum. Jag hade en lista som jag gärna hade sett blivit avprickad. Men när jag väl är där märker jag att hälften är glömt hemma och andra hälften är slut i affärerna. Jag släpade mig med andra ord iväg helt i onödan. Bara därför köpte jag mig lite gott naturgodis som jag nu sitter nedsjuken i soffan och smaskar på. Jag ska nu ta eftermiddagen som är kvar och bara sjuka mig för fullt. Tv, godis, soffa och filt. Tack och hej!

Varning för gnäll.
Jag har snor i hela hjärnan!!!!!!

Vällingby-Frida är sweet. Vi hade en trevlig dag med (tyvärr) shopping och lunch/fika. Sorry familjen, det blir inga klappar i år för jag är pank. Appank. Men gosigt hade vi det. Frida, snoret och jag.

Nu är Lisan i Thailand. Kommer säkert hem sådär fult brun. Som man absolut inte vill vara på vintern när man är så fräckt blågråvit. Stackars krake. En vecka i paradiset. Inte är jag avundsjuk i allafall.

Jag känner, trots min igentäppta snorhjärna, att den här veckan kan bli najs.

Hejdå.

Arga blickar. Fula ord. Hårda slag. Nu är den lilla inte lika kaxig längre. En sladd vad det som behövdes för att få lydnaden tillbaka. Nu kopplas den snällt upp på internet vare sig den vill eller inte. Och blogga kan jag göra precis när jag vill. 1-2 till mig.

Och förkyld är jag igen. Såklart. Jag var ju nära på att bli frisk. Mådde nästan helt okej i två eller tre dagar. Nu sitter jag här och snorar igen. Vattenfall och papper i mängder.

Jag ska försöka vända mitt dygn en aningens åt rätt håll. Ikväll är en bra kväll att börja.
Godnatt.

Vad är grejen med min torka. Jag slänger in bild efter bild. Gör om design. Läser gammal skit. Allt för att slippa skriva. För jag har inget att skriva. Jag menar, jag har sjukt mycket som händer. Både fysiskt. I den riktiga världen omgiven av vänner, fiender, familj och ytligabekanta. Jag har också mycket, om inte ännu mer, inne i mitt huvud. Inne i min andra värld. Min andra värld fylld till max av drömmar, minnen, hopp och framtid. Jag har så mycket överallt att ingenting kan komma ut. Jag vet inte vilken del jag ska börja med och vilken del som ska komma efter. Vad är för mycket att skriva ned och vad är bara helt ointressant. Jag kan inte fördela och det blir därmed ingenting. Något som kunde bli sidor långt blir inte ens till en fjuttigt rad. Och nu är klockan mycket och mitt trams börjar komma. Jag skyller på den fula bloggdesignen. Orättvisa mig. Det var jag själv som gjorde den ful så att jag har något att skylla på.

Idag har varit en bra dag. Och imorgon blir en ännu bättre.

Godnatt.

Min blogg ser konstig ut. Det ger mig en olust till att skriva. Samtidigt känner jag mig matt från gårdagsnattens samt dagens pers av omstrukturering av bloggdesign. Jag vill bara kunna klicka på en hinkformad figur, välja färg och sedan klicka på det område jag vill ha färgat, huxflux så är det färdigt. Varför hålla på med sådana krångliga koder att man måste vara datanörd på heltid för att överhuvudtaget kunna överlista dem. Nej, tacka vet jag paint.

Lisa taggar för sista minuten till Thailand och jag har inte tackat nej. Jag känner mig sugen. I såfall far vi redan nu på söndag. Kan ni tänka er något skönare i dessa tider. Ligga på en stekhet strand och bränna upp sitt blekvita skinn en aning. Bli lite sådär brännande röd på fläsket. D-vitamin har man ju inte dirket någon överdos av för tillfället. Dock inte pengar heller... Och där har vi haken till hela härligheten. Jag får se vad priset hamnar på. Det är den avgörande domen ifall jag kan hänga på eller inte.

ofta jag är vaken efter klockan halv två på natten. när jag dessutom var vaken innan klockan sju denna morgon. jag sitter säkert och sover redan. om inte fysiskt så absolut mentalt. jag och min nyanställda gratisarbetande bloggassistent har suttit och arbetat på clarasts utseende. snacka om slitigt. blir aldrig rätt och mest fel. nu ser hon (ja min blogg går under namnet hon) funktionell ut. dock ej helt utan klagomål. jag är inte riktigt nöjd. ska ge lite smisk på den gratisarbetande assistenten imorgon. nu är han trött så som han fått arbeta. och jag. jag får helt enkelt lämna clarast i detta skick under natten och fixa hennes små osynliga fel imorgon. jag är utmattad.

varför ska bloggar mest krångla. det gör mig liksom lite smått galen. nu sitter min lilla "sök på bloggen"-skit längst ned på sidan. och gudars vad glad jag är för det. not.

på tal om bloggar. ser ni att jag bytt min text till en sådan där text som alla kändisbloggare har. oh jag känner att detta kommer skapa liv och rörelse på clarast. jag riktigt känner hur texten verkligen drar hit besökare. ooh ja!

nu ska jag göra lite screen shots och annat smått och gott. höres någon annan dag.

jag har blivit lyft.
min kropp är därmed överflammad.
min hud klarar inte beröring.

Inte uppe med tuppen, men tidigt nog för att vara min nya jag. Min nya sämre jag. Jag ska banne mig ta tag i mig själv till veckan. Rycka mig lite i tröjkragen och skrika lite i mitt öra. Under denna vecka ska jag sagta förvandlas till en bättre jag. Fortfarande ny, men denna gång till det bättre. Jag har liksom sjunkit ihop ett slag på sistonde. Jag sover mest. Är ohyggligt lat. Bryr mig för lite om framtiden. Lever för mycket för nu och här. Har humörsvängningar som heter duga. Från lycka till gråtattack under minuten. Nej, nu är det snart stopp för detta. Jag tänker absolut inte blotta mig så pass att jag berättar om mina planer för förändring i mitt nyvaranda riskabelt-på-lång-sikts-liv. Om detta skulle vara fallet skulle jag få ett par intensiva hökögon på mig som dagligen iaktar vad jag gör för att få min förändring gjord. Jag pallar inte sånt. Jag vill hellre göra detta i hemlighet. Utan press. Utan krav.

Då jag inte är uppe på grund av denna förändring som ska ske, då det skulle vara ett alldelles för stort steg för mig, är jag uppe av en annan anledning. Matthias. Jullan och jag bestämde att om jag inte skulle hämta barn idag skulle jag istället ta hand om hennes häst. Då jag skulle höra av mig under morgnen och jag nu inte får något svar, vet jag inte vad jag ska göra. Jag vill ju ut galoppa innan mörkret kommer. Och helst innan regnet också. Därför min tidiga uppgång från skön, varm och mjuk säng. Men nu sitter jag fast. Ingen Julia hör av sig.

Nu tog det stopp i skrivandet. Kommer mer sedan. Puss

Mycket händer och jag tycker mig ha fullt upp. Trots arbetsletande som jag är. Folk fyller år och jag festar nätterna långa. Jag tycker det är galet roligt med utekvällar och skulle gärna dansa loss livet ut. Julen smyger oss på och julbord besöks. Jag äter så mycket att människor ger mig gravidblickar. Tvillingar minst. Pengar är välkomnat och jag tar de små ströjobb jag kan hitta. Vänner är snälla och jag gosar med dem så mycket jag kan. Även föredettingar med en dålig kontakt dyker upp på nytt och jag leker med dem en stund. Vänner är antagligen bättre än buffé. Och london. Tillsammans. Jag har serverat på middagar och Cecilia var en kanonkomanjon. Vi ägde. Petrus har fått sina arton år fyllda och var lagligt på krogen. Heja henne! Jag älskar nya människor och nya kontakter. Jag gillar lära-känna-varandra-stadiet. Det är redan idolfinal om en vecka. Jag ska troligtvis hoppla på Mattihas imorgon. Den meningen kan verkas lite rolig om man inte visste att Matthias är en häst. Gnägg gnägg. Jag är för trött för att skriva ett nyktert inlägg. Read between the lines. Saknar London. Godnatt vänner. Och ovänner för den delen. Vi ses. Or not.

jag tänkte lägga in en snygg bild för att förtydliga min skrivkramp som jag plågast av dagen i ända. hittade fan ingen. jag vet inte vad som hänt. ingenting vill komma ut ur huvudet. inget vettigt vickefall. bara skit som alla hade mått bättre av att slippa höra. och någon bild blev det inte heller. nu känner jag mig ganska hopplös. jag tillför inte mycket nytta och funderar för att avsluta för dagen. sömnen börjar ta över. pinsamt dåligt inlägg.

bajs.