clarast.blogg.se

Jag känner hemskt mycket för att vara sjukt jobbigt gnällig i detta inlägg. Jag tänker spy galla på allt. Jag tänker inte vara snäll mot någon. Jag kommer att hata allt.

Vi kan ju börja med detta jävla jobbsnack som min mamma och pappa gått och flyttat in i. "Clara, hur tänker du på framtiden?" är nog den värsta jävla fråga man kan fråga mig. Jag får panik. Det inte bara kryper i mig utan det flaxas, sparkas, boxas och skriks. Jag håller inte igen för fem öre. Ett utbrott utan dess like är vad denna fråga sätter igång. Och konsten att lära sig av sina misstag är i detta fall lika sant som jultomten på nordpolen. Vareviga dag ställs denna fråga som gör mig ond nog att mörda oskyldiga små hundvalpar. De vet mycket väl vad som väntas och de lägger därför ned stor möda på att verka så oberörda som möjligt när frågan ska ställas. Det ska låta lika spontant som "och vilket väder det varit idag" /"och hur tänker du på framtiden?" Detta ger dem möjlighet att bli upprörda när det sedan är dags för min explosion. För som vanligt följs denna fråga inklusive explosion av en lagom lång argumentation. "Vi måste ju kunna diskutera herre gud...", "Varför måste du bli så arg...", "Du är ju vuxen nu..."

Det andra jag vill gnälla lite på är modebloggar. Även om det skulle räcka som anledning så är det inte just för att de är modebloggar som jag blir gnällig. Nej det handlar helt ärligt om frågor här också. Jag tror dock att det endast är ett sammanträffande och inte för att jag är extremt känslig för frågor. Jag tycker om att titta på modebloggars bilder. Det är mysigt. Helt okej är det också att skumma igenom de ofast ganska dåligt skrivna undertexter som bilderna har. Gnället kommer inte förrän bloggerskan börjar ställa frågor till läsarna. Jag dör! Låt mig komma med exempel. "Idag försov jag mig. Brukar ni försova er?", "Idag har jag ätit frukost. Vad brukar ni äta till frukost?", "Jag är ingen morgonmänniska. Är ni morgonmänniskor?" Kanske frambringar det ännu mer gnäll då läsarna faktiskt helt seriöst svarar på dessa frågor! Jag får fnatt! De tror på fullaste allvar att det finns någon speciell relation mellan dem!

Det här inlägget har helt ärligt tagit mig flera timmar att skriva. Jag tog till och med en pause och åt middag mitt i allt. Pauser under ett och samma blogginlägg har aldrig hänt förut. Det här har tagit mig sådan tid att jag inte ens är gnällig längre. Jag börjar därmed tveka på om jag över huvud taget ska publicera eländet. Högst onödigt. Dock var min irritationsfaktor på en mycket stark nivå då jag började inlägget och eftersom det nu blivit ett sådant kvällsprojekt känns det elakt mot mig själv att inte publicera det. Dessutom sitter pappa och väntar vid sin dator ute i vardagsrummet, upprymd och ivrig över att få läsa ett inlägg där han finns nämnd. Helst av allt vill jag i detta läge bara bli av med skiten för att senare kunna börja om på ny kula. Så får det bli. "Spara & publicera"-knappen nästa.

Äntligen, hejdå.