Dagens Visa

Idag har jag varit både glad och ledsen.
Imorse var jag lite ensam och då är det lätt att bli lite ledsen. Vilket jag blev. Sedan åkte jag till stallet. Då blev jag lite gladare i själen. Hästar är en del av mitt liv. En del som behöver komma tillbaka. Jag känner att jag saknar det när jag är där. Sedan sprang jag över till Emma som kommit hem från mamsen hennes. Det var kul. Hon, jag och Hanna busade lite på deras balkong. Det är nämligen där eftermiddagssolen finns. Nu har jag mamma och Adam ätit pizza och jag mår lite illa. Som vanligt efter middagsmat. Snart tror jag att jag ska gå över till Emma igen.






(!"/#!"Y!HR)!¤HF)¤F

Men herre gud. Jag är verkligen lite kaputt just nu. Jag hoppas för guds skull att detta är någon sort av övergångsperiod eller liknande. Så här kan det bara inte fortsätta. Jag svamlar fram en massa sjuka grejer. Antingen sjukt elaka saker som ingen vill höra eller så börjar jag babbla på från botten av det djupa havet. Dystra grejer som ger en tår i ögat och jag mår dåligt hela dagen. Det är inte så roligt. Och jag är irriterad också. Mest hela tiden. Jag skriker och gormar. Spottar fram orden. Det är inte heller så roligt. Det tycker nog inte dem jag skriker och spottar åt heller. Ingen vet vad orsaken är. Ingen vet varför jag är dyster, tråkig, arg och elak. Ingen vet för jag har liksom inte berättat. Jag bara kan inte. Jag är för svag. Så nu tror alla att allt är bara bra med henne. Hon har bara lite pms. Typ extra mycket. Men panik. Allt är inte alls bra. Det är sämst.

Jag har ingen rubrik på lager

Satt precis på balkongen och fick en dos av solterapi. Nu fryser jag istället. Här inne är det så kallt. Det är bara solen som är snäll och värmer än. Underbara sol. Jag älskar dig.

Igårkväll ordnade jag middag hos pappa & adam vilket ledde till att jag övernattade där. Men nu har jag hunnit med en morgonpromenad, ätit frukost och gott tillbaka hem till mig. Fast nu känner jag mig ensam och funderar på att gå tillbaka.

Idag ska jag få följa med till stallet och rida. Och det tycker jag ska bli himlans mysigt. Jag gillar att hänga i stallet. Hästarna är snälla och tjejerna är roliga.

Ikväll kommer Emma hem och då ska vi leka. Jag saknar henne.

Igår fick jag ett sms där det stod "Clara, du tänker alldeles för mycket!" Och jag förstår att det stämmer. Tankar syns inte, men nu när till och med andra ser dem, och inte bara jag, förstår jag att jag tänker på tok för mycket. Men hur ska man sluta tänka? Ibland tänker jag att jag inte ska tänka så mycket, men då tänker jag ju på det och det leder till att jag tänker ännu mer. Jag måste sluta. Annars kommer detta aldrig gå vägen.

Hejdå.


Hat

Jag bara verkligen avskyr att känna mig ensam.

Det får mig att tvivla på att jag gjort rätt....


Jag hugger i sten

Satt precis en stund ute på balkongen och fick mig några minuter av solterapi.

Igår berättade Frida för mig, Frida som alltid är pank, aldrig jobbar och bara glider, att hon skaffat sig jobb fram tills att vi far till London. Jag fick en släng av panik. Om hon skaffat sig jobb och börjar dra in stålar borde verkligen jag ta tag i detta pengarflöd som jag så gärna behöver. Har därför varit duktig och bokat upp mig som frukostvärdinna cirkus två dagar i veckan fram tills flytten. Jag har också mina barn som jag fortfarande vaktar, plus att jag ska jobba Safehorse i mängder. Nu känner jag mig lite lugnare, och duktigare.

Nu ska jag måla mina nedbitna naglar. Jag har en tendens att bita ned dem då jag är lite ledsen. Men lite stark färg kanske får mig att hålla mig borta från dem. Sedan ska jag träffa min syster Cecilia. Hon är inte min riktiga syster, bara i hjärtat. Det var så länge sedan jag såg henne och jag är så glad att jag ska få göra det just idag. Jag behöver henne.

Hejdå.

Dagen då jag lekte med Emma och Rut







dunk dunk dunk dunk

DeppClara har haft sitt för dagen. Nu är det banne mig dags för gladClara att få vara framme ett tag. En snabbis i allafall. Dagen har gott till viktigheter. Tvättning, lite städning, bankärenden och mathandling. Kvällen blir lugn med grannarna och Jullan på besök. Vi ska smaska fruktsallad med glass och kanske en liten bit chokladkaka på det. Det kommer bli hur bra som helst.

Min hjärna är halvt bortdomnad. Fråga mig inte varför för det vet jag inte. Jag tror att jag tänker för mycket helt enkelt. Hela huvudet blir skakigt av alla tankar som flyger fram och tillbaka. Det gör mig galen. Och megatrött. Jag tror jag ska tuppa av vilken sekund som helst pga av trötthet och utmattning. Ja herre gud.

Igårkväll var jag som sagt på bio med Eddie. Vi såg den knäppaste film jag någonsin sätt. Eller nästknäppaste om jag ska vara helt ärlig, vilket jag nog ska. Men den var i allafall knäpp. Och konstig. Men jag tror att den var rolig också. Hela biografen skrattade gott i allafall. Det var väl bara jag som satt där som ett fån och inte fattade någonting. Den var bara så konstig. Men jag är glad att Eddie föreslog bio ändå. Det var kul att hitta på någonting. TACK!

 


-

Lonely Diddy

För att du är du och alltid kommer att vara du

Alltså jag vet inte. Det känns som om jag bara vill skriva lite. Känns som om jag vill berätta att det är väldigt mycket just nu. Mest mycket är det i mitt huvud. Idag har jag gjort ett avslut. Ja, ett avslut som betyder att det är slut på någonting. Jag tror ändå, eller jag vill i allafall tro, att vi gjorde det tillsammans. Du och jag. Att du och jag gjorde ett avslut tillsammans. Jag vill tro det för då känns det bättre. Det känns bättre då inte allt ansvar ligger på mig. När ansvaret är uppdelat. Uppdelat på oss två tillsammans. Då känns det lite bättre. Trots allt tycker jag och jag vågar tro att vårt avslut var ett ganska bra sådant. Ett ganska bra avslut. Lite tårar, lite leende. Jag tycker, trots tårarna och alla miljoner känslor, att avslutet blev bra. Leendet var bra. Det var bäst. Vi har gjort ett avslut och nu är det över. För den här gången. Vi ska inte ses nu. Och kanske inte ens prata. Men jag tänker. Tänker, tänker och tänker. På dig, på oss och på allt. Jag tänker på allt. Men detta är nog bra. Jag tror att det är bra. Nu ska vi försöka bli glada igen och inte längre vara ledsna och sårade. Nej, glada ska vi vara nu. Se framåt och må bra. Du och jag ska må bra.

JAG VET INGENTING

Min kusin Emma har flyttat in på min gård och det är så väldans roligt tycker jag! Nu kan vi leka varje dag. Från tidiga mornar till sena nätter. Det är najsigt bra. Igår lekte vi hela dagen lång. Vi drack mycket te, kollade på mycket folk i centrum, pratade mycket, skrattade ännu mer och kollade på film till kvällen. Även då skrattade vi. Idag ska vi ta en promenad. Och hennes lille vovve Rut ska göra oss sällskap. Dom ska bara vakna till liv där borta i lyan. Sen drar vi.

Och jag vill inget annat än att åka till England nu. Nu nu nu! Nu skulle passa så bra. Jag känner att jag behöver komma iväg. Komma bort. Nu! Men det är faktiskt snart. Det är nästan bara en månad kvar serni. Det är rätt coolt. Jag längtar så att jag nästan spricker. Ja på riktigt alltså. Men om jag skulle spricka kan jag ju inte åka till England. Så det vore inte så bra. Äh jag är knäpp.

Panik. Det är så mycket att tänka på nu. Och så mycket som jag ska försöka att inte tänka på. För om jag tänker på det blir jag ledsen. Därför försöker jag tänka på allt annat bara för att inte tänka på just det. Men det gör att jag bara tänker på det och ingenting annat. Det gör allt väldigt jobbigt och förvirrande. Snurrigt.

Men ikväll tar Eddie med mig på bio. Det är bra. Och roligt. Och trevligt. Jag ser fram emot det. Love Guru heter den va? Tror så. Den ska vi se. Kan ju bli underhållande.

Tja.


Det bra blir dåligt för det dåliga är så dåligt

Ibland är allt väldans bra. Och ibland är allt himlans dåligt. Det jobbiga är när dessa två sker samtidigt. Jag menar när något är väldans bra men samtidigt är något annat himlans dåligt. Ska man då vara glad åt det som är väldans bra eller ska man vara ledsen åt det som är himlans dåligt? Jag vill vara glad, men jag kan inte. Det är nog så det blir. Det dåliga tar över och det bra försvinner. Speciellt när det dåliga är jätte dåligt. Så dåligt att allt bra blir osynligt. Så osynligt att det inte längre syns. Jag glömmer nästan bort att det ens finns. Det dåliga finns däremot där. Tydligt. Så tydligt att det känns i hela kroppen. Det gör ont. Det gör så ont att man gråter. Det verkar aldrig kunna försvinna. Jag tror att jag alltid kommer att ha ont. Jag kommer alltid ha så ont bara för att det dåliga är så himlans dåligt.


Arbetar-Clara

Här sitter jag och arbetar. Jag har suttit vid datorn i snart 3 timmar i streck. Väntar nu på min lunch som tillagas i mikron. Med andra ord, jag tänker ta en pause. På dessa tre timmar har jag ringt ca 80 stycken hästbutiker i Sverige och försöker sälja på dem våra underbara termometrar. Det går ganska bra. Men är fruktansvärt tråkigt. I eftermiddag ska jag hämta barnen igen. Tänkte att vi ska åka till donken och få i oss lite hamburgarkalorier. Låter gott. Nej lunchen piper.

Hej!

Tittut, här är jag!

Nu är jag redo att hämta mina gullungar som jag inte sett på hundra dagar typ. Men jag fick en halvtimme över att inte göra någonting på. Egentligen borde jag skriva ut en sådan där flyttningslapp och skicka till skatteverket. Ja, tydligen bor inte jag någonstans. Jag har inte fått någon post på säkert ett år. Tydligen försvann jag under flytten. Jag finns inte och ingen kan hitta mig. Pappa tjatar på att jag ska berätta för Sverige var jag faktiskt håller till. Jag får nämligen inga deklarationer och sånt trams, som tydligen är ganska viktigt att man får. Idag ska jag alltså berätta att jag gömmer mig i min söta lilla lägenhet, så jag får ta del av Sveriges viktiga papper. Hurra.


"vaar är clara, vaaaar är clara?"

Lyllo pojken med guldbyxorna

Jag är impad av mig själv. Idag tog jag mig en prommis, IGEN. Jag behövde en Londonresa för att komma igång helt enkelt. Dock fick jag en stor sten i bröstet idag då jag fick reda på att det fattas cirka 10 stora tusenlappar för resan. Jag måste tjata på pappa så jag kan jobba, typ jämt, så jag kan få ihop pengarna. Och frida måste också hitta jobb! Usch jag blev lite orolig nu... Denna resa bara måste måste måste bli av. Jag känner det. Jag behöver den! Gaaah.... Varför ska allt hela tiden kosta så jävla mycket pengar?!! Panik.


Försvinn så är du snäll

Ibland känns allt ganska jobbigt. Ja sådär när man har en gnagande känsla i magen som aldrig verkar vilja försvinna. Inte vet man heller varför man har den. Den bara finns där. Ibland blir den starkare och ibland lite svagare. Men försvinner gör den aldrig. Inte helt. Känslan blir också värre då den smittas. När de som är runtomkring också börjar må dåligt. Kanske till och med värre än dig själv. Då blir känslan i magen mycket tydlig. När någon nära dig är ledsen och man inte kan hjälpa. För man vet inte varför personen är ledsen. Kanske vet inte personen själv varför han eller hon är ledsen. Man bara är det. Då skriker nästan känslan man har i magen. Känslan som jag inte kan sätta ord på. Det är bara en dum känsla som inte behövs. Ett knip i magen som inte har någon mening. Då vill man att den ska försvinna. Man vill också att den ska försvinna från de som är runtomkring. För när de mår dåligt mår man själv dåligt. Man känner sig vilsen och överflödig. Man vet inte vad man kan göra. Känslan, knipet i magen bara förstör. Försvinn så är du snäll!

Den man älskar

Jag och mamma såg precis klart filmen "Den man älskar". Jag kände bara att jag var tvungen att skriva ett gott ord om den, och inte minst om Jonas Karlsson som är en av huvudpersonerna. Den mannen är grym! Helt fantastisk! Jag tror Jonas Karlsson är en av de bästa skådisarna jag vet. Man blir fäst vid honom och den roll han spelar. Vare sig det är en man som slår sin flickvän, en cp-skadad musiker eller en bonde, så förstår man honom, bryr sig om honom och skapar känslor för honom. Man blir fast! Ja, han är helt enkelt underbar i vilken roll som helst! En fantastisk bra skådespelare! Jag tror jag nästan gått och blivit lite kär. Han är ju rätt bildskön också, det ska man inte sticka under mattan. Snygg! Men filmen "Den man älskar", som jag ville skriva något gott om, är också en sjukt bra film. Riktigt sevärd. Mycket känslor och sånt. Men den skulle nog inte varit någonting utan Jonas. Heja!



Jag blev lite inspirerad av Miami Ink.

Jag har i flera års tid velat tatuera mig. Jag har bestämt mig för en i nacken och en på högra sidan av magen. Dock har jag ännu inte hittat rätt motiv och mönster. Men här kan ni titta på (och skratta åt) ett par tatueringar jag sollat bort. De kändes inte riktigt "mig".


     

en burgare senare

Nu har jag varit ganska duktig. Ganska. Först tog jag mig en cirkus 4 km låg prommis i det härliga vädret. Avslutade den hos Adam som följde med hem till mig. Efter en uppfräschning strosade jag sedan iväg med mamma och Adam till centrum med uppdrag att hitta kläder till Adam. Det gjorde vi. Vi klämde även i oss en varsin hamburgare på donken. Sitter nu avslagen i soffan och bara längtar tills klockan ska bli lite mer så jag får stoppa fram mina räkor, avokado, skagen och lite vin till det. Mamsen har även hyrt en rulle som vi ska kika en smula på. En riktig hemma kväll alltså. Så himla skönt!

Annars så är jag bara sjukt trött på alla överamerikanska progrm på tv. Gråta, gråta, tycka synd, tycka synd, gråta, "jag älskar dig", gud, gud, krama, krama, gråta, gråta, "jag älskar dig", gud, gråt..... Bläääää!

Tja!

kräftigt

igårkväll blev en mycket lyckad kväll. eddie bjöd på kräftskiva och trots att jag fått lite avsmak på dessa mångbenade och krälande skaldjur så fick jag i mig ett par stjärtar trots allt. dom var rätt goda också. eddie hade ordnat så fint med dekorationer och grejs. åh det var mys allt!



idag har jag inte gjort mycket mer än haft frida hos mig. hon åkte precis hemmåt. jag själv tänkte dra mig ut i promenadspåret för att ge min kropp en omgång av powerwalk. jag och frida snackar om att gå på hårdträning nu innan london. med hårdträning menas att jag inte äter godis varje dag och att jag faktiskt tar mig några promenader i veckan. kanske inte lika mycket glass och chips heller. Eller vi får se. Kanske borde jag ta en mjukstart.

nej nu är det sluttramsat vid datorn. spåret väntar.

hej!

6 Okt

Nu alla ni som inte trodde att detta skulle bli av. Steg ett är avklarat och jag och frida är anmälda till England London Greenwich den 6 oktober!
Fy fasen vad bra! 45 dagar kvar!



Ska ni tegla nu igen?

Idag är det gårdagens imorgon men ingen englandsresa är ännu bokad. Och jag vet. Vad var det ni sa och Jag visste väl det, men vafan den bokas imorgon. Jag lovar! Jag har inte hunnit idag. Visst mina tankar går mycket till att fundera på england och hur sjukt bra det kommer att bli, men idag har jag varit sysselsatt med så mycket annat. Mormor och morfar bjöd mig på lunch vilket var ohyggligt gott och trevligt. Efter det var jag så shoppingsugen att jag inte kunde göra annat än springa runt i alla affärer täby centrum har att erbjuda. Dock var det den värsta shoppingtorkan jag varit med om. Fanns ingenting! Tillslut blev jag desperat och köpte mig ett par skor och en topp/shjorta som jag egentligen aldrig hade köpt egentligen. Men jag var helt enkelt tvungen att stilla mitt sug på något sätt. Och kanske blev det inte helt fel ändå då jag helt ärligt har på mig min shjorta just nu. Tänkte att den fick vara min tegelutstyrsel för kvällen. Jag känner mig faktiskt rätt snygg. Så detta kan bli bra! Partyparty! Höhö...

200808

I natt drömde jag att jag var borta på middag med alla mina kompisar hos någon kille. Egentligen var jag inte bjuden och killen ville inte ha mig där. Tillslut sa han det och jag var tvungen att lämna middagen. Då mitt lokalsinne är botten och mina vänner stannade kvar på middagen, stod jag nu mitt i ingenstans och var vilse. Helt lost mitt i natten. Jag vet att jag försökte ringa mamma utan resultat. Precis innan paniken tog till på riktigt kom det en tjej som gick i tibble med mig. Vad hon gjorde i min dröm är helt obegripligt men tack och lov för det. Hon hade nämligen bil och sa att hon kunde köra mig hem. Denna människa som jag annars inte ens gett en tanke blev nu min gud. Dock fortsatte problemen då garaget, där hennes bil var parkerad, var fylld med stora bruna björnar. Arga stora bruna björnar. När vi blivit jagade en stund lyckades vi tillslut komma in i bilen och sedan ta oss därifrån. Jag hade en bra känsla i magen av befrielse när jag vaknade. Jag hade trots allt aldrig hunnit hem, men jag kom ifrån den elaka middagen och de arga björnarna. Hallelulia!

Igårkväll bestämde jag mig för att om jag skulle, av en ren slump, vakna innan klockan 10,15 idag skulle jag ta mig en powerwalk på en halvtimme. I morse när jag vaknade och tittade på klockan visade den 10,14. Och ja, jag tog mig en walk. Duktig mig. Nu har jag duschat och klätt mig och är redo för en lunch med mormor och morfar. Det ska bli väldans trevligt faktiskt. Jag gillar att hänga med dem.

Ikväll är jag taggat för en onsdag på tegel. Eller stan kanske.. Mm....

Hejsvej!

Imorgon bokar jag min Englandsresa

Idag var dagen då jag för första gången skrev klart ett inlägg, sparade det och började förbereda mig på en avstängning, men sedan valde att logga tillbaka in på bloggen, radera inlägget och istället skriva ett nytt. Jag vet. Det är lika knäppt att jag gjorde det som att jag berättar att jag gjorde det. Helt värdelöst. Men jag kände att jag inte riktigt var redo för sängen och att det fortfarande stack lite i skrivarfingrarna. Resultatet - detta otroligt spännande och innehållsrika inlägg. Ett skämt.

Helgen har jag spenderat på mitt Åland hos farmor och farfar. Visst, åland är bra mysigt med goda förutsättningar. Det vill säga sol, värme, bad och sommar. Åland är dock mindre mysigt i de förutsättningar helgen gav. Regn, kyla och grått. Men vad sjutton. Varför klaga? Jag gillar åland. Det har sin charm att sitta i huset, bestående av ett rum, titta på den lilla tv:en som är ren lyx, spela kort och läsa bok. Oh ja, jag har haft en intensiv helg med ett hett pendlande mellan bokläsning, tv-tittande och sovning. Dock fick vi oss (mestadels jag och adam) ett skapligt panikfall då blixten och åskan, som dundrade utanför huset, slår av elen och tv:stängs av. Panic at the disco minst sagt!

Idag har jag haft en sagolikt mysig dag. Solen sken och jag drog med Joakim till stallet med Lisa och Jullan. Jag placerade oss bakom Leistur i släden och skuttade iväg. Jag ska banne mig skaffa mig en häst snart. En snygg jävel med mycket hår, smal mage och långa ben. Snart så! När jag har tjänat mina miljoner och har jobbat mina år som journalist i London. Då gäller det att akta sig på Husbyön för Clara och sin häst. Det vill jag lova.

Oj vilket långt inlägg jag skapade mig. Ja så blir det när jag inte har skrivit på länge och tiden blir för lång och händelselös. Jag ska bara skriva mig en sista liten rad till sparven, min nya läsare. Hurra hurra och välkommen hit! Nu har jag inte mycket mer som kan intressera er. Ni får helt enkelt läsa inlägget en gång till. Ja, så spännande var det. NOT!

Åland, här kommer jag!





Trams

Jag är lite lagom trött på min blogg. Den är tråkig, opersonlig och trist. Jag är också ganska trött på Sveriges väder. Ja det har varit mycket av Sveriges väder på sistonde. Regn regn regn och grått grått grått. Så slö som jag varit idag är pinsamt generande. Jag har aldrig tidigare suttit inne i lägenheten en hel dag utan att göra någonting. Undantag vid sjukdom. Men det är faktiskt ganska skönt också. Jag menar jag har verkligen noll krafter att ta mig i kragen och fräscha upp mig för att gå ut och träffa någon. Då kan jag lika gärna sitta här med datorn i knät, simpsons på tv och en gaffel med pasta i munnen. Imorgon åker jag som jag tidigare sagt till Åland. Idag är faktiskt en bra övning inför helgen. På Åland finns inte mycket att göra. Om vädret är fint kan man iförsig ligga och sova på de stekande klipporna och doppa sig i det klara vattnet. På kvällen kan man grilla en god middag och äta vid havet och se solen gå ned. Men hoppet är inte stort. Jag ser snarare framför mig ett intensivt kortspelande i huset som består av ett rum. Åh nu vill jag bara komma iväg till England. Det kommer bli så himla bra. Kanske ska jag ta och fixa naglarna nu. Spännande.

Jag har sååååå tråååååkigt

jag har sökt jobb. jag har kollat upp england. jag har städat hela lägenheten. jag har ätit. jag har kollat på tv. jag har kollat alla bloggar. jag har gjort allt och har ingenting kvar att göra. julias soffa kallar mig till sig men hon är inte hemma. kanske borde jag ringa lisa så hon och en påse chips kan komma över. haha. gud vad jag är slö. men det ska man ju också vara ibland. i lagoma mängder. jag dansade faktiskt natten lång igår. äntligen en toppenkväll på tegel! allt flöt på kanon! ikväll blir det middag med mamma och adam och imorgon far det iväg till lilla långskär på åland. kan bli trevlans det med. pusss!

Onsdag

Ja som sagt, mitt hår blev (äntligen) bra! Nu behöver jag bara investera en plattång så är allt i sin ordning.
Idag har jag strosat runt i staden med Jokaim och Tommie plus mina grova skavsår. Mindre trevliga att ha o göra med. Skavsåren alltså. De är till och med snäppet värre än Tommie. Jag menar, här talar vi smärta! Nej men skämt och sido, skavsår är aldrig roligt. När gossarna rörde sig hemmåt mot Hässelby tog jag tåget mot mitt Täby. Tanken var att jag skulle slå följe med Therese och Bianca som shoppade loss i centum. Men då mina fötter skrek var jag tvungen att åka hem för byte av skor. Therese och Bianca han åka hem och jag slog mig istället ned i soffan med lite yoghurt och bär. Mums. Jag kommer ändå att träffa töserna ikväll då hela gänget ska till tegel. Oh jo, det är onsdag och dags för en liten dos av tegel. Ska bli kul och förhoppningsvis mer lyckat än sist.



Det var allt för stunden!

Tjollahopp

:)

Jag är nöjd. Gud så bra mitt hår blev. Det ser tom ut som mitt eget. Hurrahurra!
Nu ska jag återgå till min namnsdagsgodispåse! PUSS

Hurtiga Hilda

Hej alla prinsar och alla prinsessor! Idag är det den stora Clara-dagen. Bara så att ni vet det. Än så länge är det bara en liten fjärt som grattat mig. Jag väntar mig några fjärtar till.
Idag är det också, förutom den stora Clara-dagen, även den stora hår-dagen. Jag är så förväntansfull att jag nästan spricker! Det bara måste bli bra denna gång. Måste måste måste! Jag ska banne mig sitta där hos frissan i inte mindre än fyra långa timmar! Det måste betyda lite kvalitet på arbetet menar jag.
Annars har jag redan tagit mig en powerwalk så här på morgonen. Vaknade av en fruktansvärd dröm där min älskade mormor var en alkoliserad tant med hår på bröstet. Kändes då skönt att få komma ut i solen en stund. Duktiga mig. 
Nej nu är det rus till tåget som gäller. När jag skriver igen har jag förhoppningsvis ett hollywoodhårsvall. Underbart!

Puss!




tjillevippen

Jag har haft en bra dag. Jag har inte gått upp för everest och jag har inte tagit över världen. Därermot har jag varit glad och pigg vilket är minst lika bra. Jag har, som jag säkert skrivit minst tre gånger, färgat mitt hår idag. Jag tror det blev bra. Sedan har theresen varit här på fika med hennes lilla kamrat kita. Det var mycket trevligt. Sedan har jag även hunnit mublera om mitt rum en aning, varit en sväng i centrum där jag fått det konstaterat att mina drömjeans inte är uppfunna och jag har också tagit mig en power walk. Nu har jag ätit en galet god middag med mamma och ikväll blir det bio med pappa. Visst låter det bra? :)



helvändning

haha det blidde ingen prommis. tror jag i allafall. jag tog på mig motionskläderna vickefall, men sedan tog det en kraftig vändning. istället för att dra på gympaskorna och gå mot dörren, gick jag mot badrummet och började färga håret. eftersom jag imorgon ska gå och få min hårförvandling måste jag förbereda mig. en förberedelse är alltså att färga bort min söta lilla blonda utväxt. och det kom jag på att jag måste göra nu. så här sitter jag nu med färg i håret samt sportbh och joggingbyxor. jag tvivlar på att jag kommer hinna med en promenad innan jag måste till centrum och hitta mina drömjeans. klockan är redan halv ett och klockan fyra ska jag träffa theresen. jaja, så kan det gå. men imorgon kommer jag förhoppningsvis ha mitt önskvärda hårsvall samt ett par sjukt snygga jeans. plus en helt tom plånbok. härligt!

När hjärtat och hjärnan vill olika

Idag är en bra dag. Idag skulle jag klara av vad som helst. Jag skulle kunna ta över världen idag om jag hade velat. Jag skulle kunna klättra upp för det där Everestberget om jag hade haft lust. Åh jag skulle kunna göra vad som helst och klara det galant! Varför jag mår så här bra beror på att jag äntligen lyssnat till mitt hjärta. Ja, det låter asgay, men det är faktiskt sant. I en månads tid nu har jag endast lyssnat och följt min hjärna. Och visst, min hjärna har sällan fel och har oftast väldigt smarta val för mig. Men, den gör inte alltid de val som gör mig lyckligast och gladast. Den senaste månaden har jag varit ledsen, ensam, arg och väldigt ångestfull, just för att jag lyssnat på hjärnan och ingenting till mitt hjärta. Idag ändrade jag på det. Och smack så blir jag glad! Det är ett bra hjärta jag har alltså.

Så idag, när jag kan klara av vad som helst, ska jag ta mig till centrum för att ännu en gång försöka hitta ett par jeans. Om jag inte gör det snart kommer jag inte ha råd längre. Sedan ska jag och Therese ta en fika. Vi har banne mig inte suttit och pratat med varandra på jag vet inte hur länge. Det är i allafall på tiden. Jag saknar henne! Det jag också funderar på att göra är att ta ut mitt fläsk på en promenad. Kanske jag borde göra nu på direkten. Annars blir det aldrig av.


jullan jag och frida är på topp

Från tusen till noll

Nu vill jag bara snabbt berätta att igår var jag på min underbara födelsedags present, Lars Winnerbäck, som jag fick av Joakim. Förutom att vädret var emot oss och att kylan, de blöta kläderna och baksmällan förstörde en aning, så var allt annat hur bra som helst. Jag var så himla glad att få vara där, lyssna på underbara Winnerbäck och få krama på underbara Joakim. Tusen tack Joakim!

     

Dock avslutades allt dagen efter. Med andra ord idag. Utan att berätta allt och öppna mig helt så kan jag kort säga att jag nu ska försöka stå på mina egna ben. Jag ska klara mig själv och få framtiden att rulla åt rätt håll. Jag och Joakim kommer alltid ha något speciellt ihop. Alltid. Men nu ska vi ta våra egna vägar och koncentrera oss på oss själva. Det är och kommer att bli svårt, jobbigt, ensamt och helt fruktansvärt, men jag måste intala mig själv att jag klarar detta, att vi båda klarar detta. Jag älskar dig Joakim och jag hoppas att vi båda kommer att må bra tillslut.

Stövlar, Spel, Spett och Sprit


 
 


 

när det regnar vill jag skriva mera

Jag har inte fått iväg mig till stan ännu. Pappa ringde och avbröt min process att göra mig i ordning. Straffet blev att han ska hämta mig och köra mig. Som belöning ska han få bjuda mig på en lunch efteråt. Då blir han nog glad. Lilla papsen. Visst sa jag att Joakim har köpt biljetter till Winnerbäck till mig i födelsedagspresent? Hur kul och underbart är inte det? Nu kommer Jullan och Lis bli sååå avis på mig. Med all rätt. Vem vill inte gå på Winnerbäck liksom. Dessutom bli bjuden! Joakim är rätt bra faktiskt. Väldigt bra!

Jag vet inte vilken dag det är

Jag tror jag har en av de bästa veckorna framför mig! Idag, okej det öser ned och jag måste ta mig till frissan för undersökning av hår, men annars är det en lugn och trivsam dag. Imorgonbitti åker jag och mina allra bästa flickvänner till mitt landställe. Vi ska hänga där med sällskapsspel, pussel, massa god mat, kanske några droppar vin, grillen, havet, bryggan och ett underbart umgänge. Jag tror det kommer bli hur bra som helst! På lördag kväll är det Lars Winnerbäck som gäller. Jag fick precis veta att kära Joakim köpt biljetter till oss (min födelsedagspresent). Han är ju helt underbar. Både Joakim och Lars! Kan bara bli hur bra som helst! Jag är jätte glad! Lyllos mig!
Nu måste jag nog dra mig upp från sängen och släpa mig iväg mot stan. Snart. Bara att få veckan i rullning, för den kommer att bli kanon!


 

hej

jag vågar knappt säga vad jag fördriver min tid med. jag sitter verkligen och säckar framför tven med datorn i knät. bredvid mig är också gårdagens rester av godis. som snart är helt slut. jag känner mig tjockast trötter och latmask. men hey jag har ju faktiskt promenerat idag. jag var i nästan alla affärer i hela centrum. sa jag att täby centrum typ är nordens största? jag har med andra ord gått ganska långt. jag är värd godis. dock kan mängden diskuteras. men goasch vad uttråkad jag är nu. kan inte någon av mina söta flickvänner ringa. det skulle vara mys.

hejdå


Grattis syster!

Idag känner jag mig lite förvirrad. Mamma springer runt och tjatar på mig om landet. Adam skickar sms och tjatar om landet. Julia och Lisa skriker i mitt huvud om landet. Alltså jag vet inte. Tydligen ska vi till landet. Men när var och hur vet vi ej. Högst förvirrande. Kanske ska vi åka imorgon? Jag måste helt enkelt ringa ett par samtal idag.
Och idag fyller systeryster Cecilia år! GRATTIS GRATTIS!

Är dom inte hur underbara som helst?
Världens bästaste överraskning på födelsedagen!
Bästa bästa ni!



Nitton bast

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det Claras födelsedag!
Jag vaknade av en sång som tvärt avbröts med skrik och brak. Jag hinner höra början av "Ja må hon leva...", innan mamma skriker. Jag känner en stark bränd lukt komma in i mitt rum och jag förstår på mammas och adams skratt blandat med skrik att någon typ av brand utbrytit. Ja, några minuter senare kommer min lilla söta familj in på nytt. Nu med en hel sång. Dock med ett par brända blommor och en stank som tjöt om den skulle höras. Trots min bakfylla med illamående och dunkande huvud fick jag mig ett gott skratt så där på nittonårsmorgonen. Nu sitter jag här. På en natt har jag blivit ett helt år äldre, så mycket visare, klokare, mognare och kanske lite smartare. Not!

Men det är galet mycket som har hänt sedan sist. Pappa och Berndt råkade ju boka en resa till Bulgarien där jag har varit och lekt lite. Det var mycket roligt!

       
Sedan jag kom hem har jag haft det roligt. Jag teglade lite med Frida och Jullan på onsdagen. Fick mig även en liten glimt av solstrålen Cecilia som jag inte träffat på länge. Dock var det sjukt mycket folk och våran timme inne på tegel var inte tillräcklig. Fortsatte därmed mot staden då tegel stängde, vilket var överranskande trevligt.
 
Dagen därpå träffade jag Joakim. Det var hur skönt som helst att få träffa honom, höra honom och kunna känna på honom. Vad som än händer och hur framtiden än blir så kommer jag allid alltid alltid att vilja ha honom nära mig. Joakim är bäst, så är det bara.

Igår var jag på Pride. Underbara pride! Hur härligt som helst. Världens bästa stämning och glädje. Till kvällen bjöd Petras kusin Jonas och hans vänner på middag. Mys.

Nu är det kalas resten av dagen. Tack o hej!