clarast.blogg.se

Alltså jag vet inte. Det känns som om jag bara vill skriva lite. Känns som om jag vill berätta att det är väldigt mycket just nu. Mest mycket är det i mitt huvud. Idag har jag gjort ett avslut. Ja, ett avslut som betyder att det är slut på någonting. Jag tror ändå, eller jag vill i allafall tro, att vi gjorde det tillsammans. Du och jag. Att du och jag gjorde ett avslut tillsammans. Jag vill tro det för då känns det bättre. Det känns bättre då inte allt ansvar ligger på mig. När ansvaret är uppdelat. Uppdelat på oss två tillsammans. Då känns det lite bättre. Trots allt tycker jag och jag vågar tro att vårt avslut var ett ganska bra sådant. Ett ganska bra avslut. Lite tårar, lite leende. Jag tycker, trots tårarna och alla miljoner känslor, att avslutet blev bra. Leendet var bra. Det var bäst. Vi har gjort ett avslut och nu är det över. För den här gången. Vi ska inte ses nu. Och kanske inte ens prata. Men jag tänker. Tänker, tänker och tänker. På dig, på oss och på allt. Jag tänker på allt. Men detta är nog bra. Jag tror att det är bra. Nu ska vi försöka bli glada igen och inte längre vara ledsna och sårade. Nej, glada ska vi vara nu. Se framåt och må bra. Du och jag ska må bra.