Det bra blir dåligt för det dåliga är så dåligt
Ibland är allt väldans bra. Och ibland är allt himlans dåligt. Det jobbiga är när dessa två sker samtidigt. Jag menar när något är väldans bra men samtidigt är något annat himlans dåligt. Ska man då vara glad åt det som är väldans bra eller ska man vara ledsen åt det som är himlans dåligt? Jag vill vara glad, men jag kan inte. Det är nog så det blir. Det dåliga tar över och det bra försvinner. Speciellt när det dåliga är jätte dåligt. Så dåligt att allt bra blir osynligt. Så osynligt att det inte längre syns. Jag glömmer nästan bort att det ens finns. Det dåliga finns däremot där. Tydligt. Så tydligt att det känns i hela kroppen. Det gör ont. Det gör så ont att man gråter. Det verkar aldrig kunna försvinna. Jag tror att jag alltid kommer att ha ont. Jag kommer alltid ha så ont bara för att det dåliga är så himlans dåligt.