clarast.blogg.se

Pimpla vin kvällen lång.
Tjollahopp!

Jag har bestämt mig för att ta lite ledigt. Bli miss secret för ett tag.

Hejdå!

Landet har överträffat sig själv. Igen. Hur höga förväntningar man än har blir man alltid positivt överraskad. Landet är den bästa platsen på jorden. Det visste jag redan. Och nu har jag fått det bekräftat på nytt. Fy farao vad bra jag har det här!

JAG VILL INTE SE ER! JAG VILL INTE VETA AV ER! SÅ SLUTA PÅMINNA MIG OM ATT NI FINNS!



tack för en sabbad dag.

nattinlägg ska bli min framtida nisch. herre. jag skulle nog kunna bli en poet under nattens timmar. eller något annat alternativt. jag skulle kunna bli stor. nu ska ni få en rast från mig och min galenskap. jag är snabb och intensiv. borta någon vecka och pepprar sedan ned er med en massa skit under en dag. och lämnar er sedan igen. caroline af ugglas skriker sönder mina högtalare som dagens packningsmusik. hon är bäst. landet nästa!

jag känner för att skriva. knappra ner varje liten bokstav som kommer i min närhet. tydligt trycka hårt på tangenterna så att alla tecken, alla bokstäver och alla mina tankar hamnar på skärmen. varenda en. jag vill skrika ner alla fula ord jag har i mitt huvud. skrika. det är det bästa med skrivandet. att man kan skrika fula ord utan att väcka någon som sover. utan att skrämma dem oinblandade. utan att bli hes. utan att störa. kanske utan att betracktas som knäpp. kanske. dock håller bloggen mig i strama tyglar. jag tvingas hållas inom ramar som efter midnatt känns för smala, för tajta. den ger mig inte utrymme nog att vara så knäpp och virrig som jag faktiskt vill. som jag faktiskt är. jag vill skriva skit. jag vill skriva "hej-jag-vet-inte-alls-varför-jag-skriver-det-här-men.. -inlägg". jag vill vara på en högre nivå av oförstålighet. jag vill att folk ska läsa och tänka att nu börjar det banne mig gå utför för den här tjejen. jag vill att andra knäppa människor ska känna igen sig. jag vill kunna skriva vad jag vill och vara oberoende av personliga kommentarer. jag vill vara en utomstående som inte behöver tänka på vad läsarna kommer att tycka. framförallt att tänka. jag vill för fan leva på mina texter.

det jag menar är att jag vill kunna skriva exakt vilket ord, vilken mening och vilka sjuka tankar jag vill. och att ju knasigare, djupare och spårade dom är, ju bättre och fler läsare skulle jag ha. det jag inte menar är att jag är trött på mina läsare jag har idag. för dom är absolut bäst. det är inte många. men dom är hängivna. vilket för övrigt är ett nytt ord jag precis lärt mig. mina läsare är högst trogna och läser nästan varje dag. det gör mig glad. sedan om orsaken till läsandet är mindre glädjande gör mig inte så mycket. jag trivs med att veta att mina ord läses. okej, vissa inlägg mer än andra. jag syftar mycket på detta som jag sitter med i skrivande hand. mindre viktigt att folk läser. mer viktigt att få det skrivet.

och eftersom jag redan totalspårat utanför alla tajta ramar och strama tyglar som finns, så blundar jag och kör vidare. kanske ingen människa läser så här långt ändå. ett fettolångt inlägg endast fyllt med trams. efter-midnatt-trams. det är något med den tiden. jag borde införa en vana att datorn ska vara avstängd vid klockslaget. jag säger emot mig själv. jag vet.

nu ska jag sova. lägenheten sover redan och jag ska joina. imorgon är det landet. så antagligen slipper ni mig på ett tag. vi alla kan behöva en pause. jag också. det ska bli för jävla skönt. landet är den plats där jag kan må allra bäst. och samtidigt riktigt sämst. jag tror att det är det som gör landet till min favoritplats på jorden. så äkta det bara går.

nog med skit. och allt på grund av en dum mardröm. som helst går på repeat. död åt den. död åt er. godnatt!

snabb mellanlandning. levt på barcelonas otrygga gator en vecka. helt förskräckligt underbart. en skräckblandad förtjusning som jag inte kan beskriva. staden, livet, gatorna, människorna, maten. allt en hektisk blandning av hat och väldigt mycket kärlek. kanske en ny hemstad för mig. bilder beskriver mer än ord. kommer att komma. dock inte nu. ingen rast ingen ro. jag lever i min resväska som stundvis måste packas om och ibland även tvättas. har därmed en tid bokad i tvättstugan för kvällen. i morgonbitti far bilen upp mot landet där jag ska tillbringa två veckors lata dagar. (in your face.) ska bli det bästa på länge. därefter blir det troligtvis åland på momangen. ingen ompackning här inte. så med fyra dagars mellanlaning bestående av ompackning och tvätt borträknade, så kommer jag att totalt bli borta fem fräcka veckor i rad. jag gillar det. jag är ärligt talat redlöst trött på täby. jag dör på täby. jag dör av täby. hösten blir med sanna ord inte här. det kan jag lova.

nu måste jag tvätta.
sommar sommar sommar

känner mig som en svettig och gravt överviktig tant. en sådandär man ibland kan se på bussar. som man undviker att komma nära men inte kan låta bli att tycka lite synd om. som endast bär svarta kläder i tappert försök för att dölja de kolosala svettfläckar som sprider sig över rygg, bröst och armhålor. en sådandär som har fettigt hår, en hy som man kan spegla sig i och har en andning likt en kutande hund. brösten, som ser ut att väga minst 5 pannor styck, hänger tungt nedanför naveln. och magen gungar likt en bulldeg i takt med den skrattretande långsamma hastigheten på rörelse.

värmen utbringar verkligen det vackraste i mig.

nu blir det lunch hos theresen. smask smask.

jag är helt klart inte ute ur min bubbla ännu. jag är luspank. jag är sjuk. jag åker till barcelona på fredag. jag kommer inte att vara hemma ikväll. igen. jag är rörig. för er. för dig. för mig. bussen kallar. godnatt.