clarast.blogg.se

Mitt okammade liv fyllt med no-life serier fortsätter här på landet. Danska Paradise Hotel är spännande som aldrig förr. Jag riktigt längtar tills midnatt då jag får sjunka ned i soffan och riktigt jäsa framför dess intriger och kärleksdraman. Dagarna förgyller jag med att bränna kroppen röd, svalka mig i havet, äta för mycket mat, fika jämt och i enstaka fall ta mig en löparrunda till kossorna. Igår tog morfar med sig hela patrasket till Arholma. Herre. Jag fick mig nästan en chock av alla människor jag fick se. Nu måste jag chilla gärnet. På lördag blir det släktkalas här på Spången. Med sysslingar och hela faderuttan. Jag måste förbereda mig.

Det är roligt när man sitter här i Storstugans matsal och skiver. Alla som passerar förbi har sitt egna personliga tips om vad inlägget ska handla om. Oskar vill såklart, och inte särskilt förvånande, att jag ska skriva något bra om hans dator. Igen. Fantasirik pojk det där. Han nämner också att jag bara måste berätta att det är just han som lärt mig att skriva med versaler. (Stor bokstav.) För det kunde jag ju inte alls innan. Morfar vill att jag ska skriva, jag citerar, "Morfar är rar, mormor är en orm." Och då kommer moster in, "Moster är bäst!", vilket morfar rättar, "moster är en häst". Ja det lät kanske roligare IRL. Men jag lever som sagt ett okammat liv här ute på landet, fyllt med no-life serier, och då tycker man att sådant trams är hysteriskt roligt.

Nu blev det mycket dötext på en och samma gång. Jag ska förflytta min lätt rödsprängda kropp, som nu blivit fylld med nyfiskad abborre, mot tvsoffan och fylla den ännu mer. Nu med glass. Ja jag klagar då inte på mitt liv här borta och har inte en tanke på att kamma mig. Jag gillar mitt nya rufsiga, toviga och osminkade jag.

Peace!