läs för guds skull inte.
jag känner för att skriva. knappra ner varje liten bokstav som kommer i min närhet. tydligt trycka hårt på tangenterna så att alla tecken, alla bokstäver och alla mina tankar hamnar på skärmen. varenda en. jag vill skrika ner alla fula ord jag har i mitt huvud. skrika. det är det bästa med skrivandet. att man kan skrika fula ord utan att väcka någon som sover. utan att skrämma dem oinblandade. utan att bli hes. utan att störa. kanske utan att betracktas som knäpp. kanske. dock håller bloggen mig i strama tyglar. jag tvingas hållas inom ramar som efter midnatt känns för smala, för tajta. den ger mig inte utrymme nog att vara så knäpp och virrig som jag faktiskt vill. som jag faktiskt är. jag vill skriva skit. jag vill skriva "hej-jag-vet-inte-alls-varför-jag-skriver-det-här-men.. -inlägg". jag vill vara på en högre nivå av oförstålighet. jag vill att folk ska läsa och tänka att nu börjar det banne mig gå utför för den här tjejen. jag vill att andra knäppa människor ska känna igen sig. jag vill kunna skriva vad jag vill och vara oberoende av personliga kommentarer. jag vill vara en utomstående som inte behöver tänka på vad läsarna kommer att tycka. framförallt att tänka. jag vill för fan leva på mina texter.
det jag menar är att jag vill kunna skriva exakt vilket ord, vilken mening och vilka sjuka tankar jag vill. och att ju knasigare, djupare och spårade dom är, ju bättre och fler läsare skulle jag ha. det jag inte menar är att jag är trött på mina läsare jag har idag. för dom är absolut bäst. det är inte många. men dom är hängivna. vilket för övrigt är ett nytt ord jag precis lärt mig. mina läsare är högst trogna och läser nästan varje dag. det gör mig glad. sedan om orsaken till läsandet är mindre glädjande gör mig inte så mycket. jag trivs med att veta att mina ord läses. okej, vissa inlägg mer än andra. jag syftar mycket på detta som jag sitter med i skrivande hand. mindre viktigt att folk läser. mer viktigt att få det skrivet.
och eftersom jag redan totalspårat utanför alla tajta ramar och strama tyglar som finns, så blundar jag och kör vidare. kanske ingen människa läser så här långt ändå. ett fettolångt inlägg endast fyllt med trams. efter-midnatt-trams. det är något med den tiden. jag borde införa en vana att datorn ska vara avstängd vid klockslaget. jag säger emot mig själv. jag vet.
nu ska jag sova. lägenheten sover redan och jag ska joina. imorgon är det landet. så antagligen slipper ni mig på ett tag. vi alla kan behöva en pause. jag också. det ska bli för jävla skönt. landet är den plats där jag kan må allra bäst. och samtidigt riktigt sämst. jag tror att det är det som gör landet till min favoritplats på jorden. så äkta det bara går.
nog med skit. och allt på grund av en dum mardröm. som helst går på repeat. död åt den. död åt er. godnatt!