Partyanimals

Jag kan inte skriva ordentligt. Kom i säng vid åtta i morse och sov en orolig sömn på cirkus två timmar. En lyckad middag utvecklades till en lyckad fest vilket ledde till en lyckad tegelnatt vilket följdes av en lyckad efterfest. Vilket resulterade i stor brist på sömn. Jag är i detta tillstånd död. Jag har tvingats vara trevlig hela dagen då min morfar firat sjuttiofem långa år idag. Det var en pina. Inte kalaset i sig. Men att behöva vara trevlig. Och vaken.

Där dog min hjärna tror jag. Trots en kvarts lång betänketid vill inga fler ord komma ut. Jag tackar för kaffet och tillåter min kropp och själ att vandra mot drömmarnas värld. Jag älskar mig själv för det.


Nattens trötta ugglebarn säger sitt

Och här sitter jag när klockan tickar över 02,00 på natta. Jag kom precis hemspringande från kusinerna tvärs över gården. Jag satt nedsjunken i soffan bland gossar små hos pappa när Ems ringde och bjöd på film hemma hos henne. Till min otroliga förtjusning var det skräckfilm. (Lyssna noga så hör ni den högljudda ironin.) Nu vill jag inget annat än att sova sött på kudden, men kroppen min tvingar mig att sitta vaken för att lyssna efter monster och övernaturliga skepnader. Och jag hör massor.

Jag vill prata om något annat. Tyyyyyyp... Jag färgade mitt hår idag. Åh herre gud jag kunde inte ha valt ett mer ointressant ämne. Jag färgade det nämligen så sjukt bra att ingen männska skulle ens se att det är omfärgat och att min charmiga utväxt är borta. För att göra det hela om möjligt ännu mer ointressant så är det andra gången idag jag skriver att jag färgar håret. Seriöst. 

Okej nytt ämne. Jag har städat mitt rum. Suck. 

Jag har ätit lunch med mamma.....

Imorgon ska jag ha kalasmiddag......

Men herre gud. Jag måste tänja en aning på min privatgräns här på bloggen. Jag måste komma med mer smaskig info. Göra den mer intressant. Detta håller inte. Jag kan inte omformulera mina ord mer för att göra mina trista ämnen något mindre trista än tristast. Jag behöver mer. Mer detaljer. Mer privat. 

Eller inte. Låt mig fundera på saken. 

 

Freddan.

Jag har just slängt lite färg i skallen på mig själv. Jag såg ut som en plockad höna i huvudet. Ska sedan springa med benen på ryggen mot centrum innan dom stänger. Jag ska byta min jacka som jag köpte igår. Samma jacka men utan det rosa tyget. Ett steg närmre mot min smak. Och sedan är det middag hos fader vår. Imorgon är det röj och jag är taggad till tusen. Snor snor.

Systra mi.



Ikväll har jag varit hemma hos syster Cecilia. Vi har pratat och druckit glögg. Och myst i varandras sällskap. Jag tycker om henne och har saknat henne. Hon behövs! Skönt att få tillgång av henne igen.

Nu ska jag sova satan. Är trött. Jätte trött. Imorgon är det fredag och jag hoppas få lite mamma-tid tillsammans med mamma. Vi har så olika tidssheman om dagarna att vi springer om varandra mest hela tiden. Hoppas dock att få en skymt av henne imorgon. Ska även försöka samföra en fika med Malin. Mina underbara barnvaktsbarns mamma, som jag saknar så. Hoppas på en lyckad fredag med andra ord.

Godnatt nu. Jag pratar i nattmössan. Om jag hade aft någon. Känns dock rätt obekvämt att sova med en mössa. Skippar det och drar rakt in på sovandet. Som sagt, godnatt.

Ingen rubrik är bra nog.


jag är äcklig

Jag blir äcklad av mig själv. Jag snorar som en skidåkare i längdspåret. Jag har smutsigt hår. Jag äter för mycket. Jag snorar igen. Jag äter nutella från burken. Jag har blond utväxt. Jag snorar igen. Jag har samma tröja som igår. Jag andas genom munnen. Snor snor snor..................................................

Ikväll blir det glöggmys hos syster. Längtar!


Statoil

Även om min blogg är en ytlig liten skitgrej som mest handlar om egoistiskt och för det mesta påhittat trams, så ville jag nu skriva en rad om mina helt okej snygga grannar, som också råkar av en händelse mellan farmor och farfar att bli mina kusiner. Emma och Hanna har under denna välkommen-hem-vecka fungerat som mitt sällskap som har i yttersta uppgift att inte låta mig känna mig ensam. Jag sköter dock deras uppgift ganska bra själv då jag under ensamna stunder tar på mig de närmaste dojorna i mitt synfält och vandrar med bestämda steg över gården ocn in i lägenheten deras. Jag tror dom gillar det. Även om dom inte säger det rakt ut så syns det i deras ögon. Långt in. Raden jag nu ville tillägna dem, mina trogna kusiner (ja ni har inget val på den punkten), mina underbara grannar (tror inte ni har mycket att säga till om där heller) och mina fina vänner (....), ni förgyller mina ensamna stunder! Tack! Gud så djup jag är. Ge hit en nässduk snabbt så jag kan torka bort en tår som sagta letar sig ut ur tårkanalen! Nej men seriöst nu gänget, jag gillar dessa tjejor massor och det var det raden skulle handla om.



Godnatt!

Stop buying clothes and buy a bloody plane ticket.

Även om två månader inte är lång tid så är det tid nog för att få min lilla maskin där uppe att bli förvirrad. Jag har varit hemma i fyra dagar. Ena sekunden känns det som om jag aldrig varit borta. Andra sekunden känns det som om jag varit borta hela livet. Och tredje sekunden fattar jag ingenting. Jag träffar vänner jag inte sett under hela mitt liv. Och jag träffar vänner jag sett varje dag. Jag pratar engelska med några och svenska med andra. Vissa pratar jag inte med alls. Jag köper kläder som är snygga i England och jag använder dem i Sverige. Jag smsar med engelskt inmatningsspråk och jag skriver på svenska. Jag befinner mig i sverige men jag lever i england.

Idag har jag lekt med lisa. Vi har besökt thereses vuxna kontor som små dagisbarn på studiebesök. Vi fick till och med äta i köket där den vuxna personalen sitter på sina raster från knapprande tangentbord. Vi hälsade på chefen Kurt och vi konstaterade att detta var en arbetsplats vi aldrig skulle arbeta på. Aldrig någonsin. Inte på grund av Kurt alltså. Eller kanske lite. Men vi gillar våran therese ändå. Även om hon arbetar där. Hon är liksom bra trots allt. När hon skulle tillbaka till sitt kvittoräknande, som vi absolut inte är avundsjuka på, skruttade vi iväg till stadens alla välkomnande butiker. Och som jag nämnt tidigare, jag tycker allt är fint. Kom dock bara hem med en snygg innejacka som jag aldrig kommer att använda. Den har puffarmar och jag gillar inte puffarmar. Den har rosa tyg och jag gillar inte rosa. Men den var dyr och jag köpte den. Toppen shopping.

Nu leker jag vuxen kvinna som har flyttat hemifrån och ska snart laga mig en god middag till mig själv. Undrar vad kylskåpet kommer att bjuda mig på i kväll. Jag är sugen på pizza. Jag är alltid sugen på det vi inte har och på det som gör min kropp större. Typ som pizza. Men det är ju bra att vi har har det då.

Okej detta var allt skvätt jag har att bjuda på för stunden. Eller det är inte riktigt sant men jag tror på fördelning.

Tjenna. (ÅÅH JAG SAKNAR FRIDAN SOM ALLTID BRUKAR SITTA BREDVID MED MED SIN OSYLIGA TRATT!)


Snor snor och svullna körtlar.

Nu har jag cuttat av mig håret. Jag sitter och sliter naglarna av mig på dessa lösa fejkslingor. Jag har bara några tunna små testar kvar som hänger ned från skallen. Det gör en utsläppt frisyr omöjlig. Men det är fotfarande för ansträngande att dra bort hela skiten. Jag fick nog och mamma hjälpte mig med saxen. Nu har jag en snygg kort frissyr igen. Jag gillar det. Det syns inte längre att jag bara har lite fejk. Allt är jämnlångt. Fräshing på nytt. Förutom utväxten då. Men den får chilla ett tag. När jag får en flintliknande blond utvuxen munkfrissyr, då är det dags.

En lotterivinst på en miljon kronor skulle sitta fint. Jag såg väldigt mycket ofula kläder idag när jag och lisa skruttade runt i täby centrums julpyntade butiker. Jag har kommit in i en nedrans shoppingfyndarrytm. Det brukar inte vara ofta jag inte är i den rytmen, men för tillfället kan jag nästan få vilken gammal ful trasa som helst att vara just det jag söker och vill ha allra melst. Jag tycker allt är fint. Det är farligt för plånboken. Speciellt efter två månader i London. Plus två telefonräkningar på skrivbordet. Tralalala.....

Jag vill inte tänka på sådant. Det är så himlans tråkigt och det ger också en jobbig känsla i magen. Tillexempel jobb. Ja där kom den där känslan. Ett knip liksom. Som bara hugger till i magen. Jobb. Japp, där kom den igen. Jag borde ringa Columbus och fixa in lite dagar med arbete. Och pengar. Knipet igen. Jag borde betala så mycket pengar. Mobilräknings pengar, skyldiga pengar, lånade pengar, frissör pengar och klädpengar. Hugg i magen. Julklappar. Hugg hugg hugg.


jag saknar etienne! jag saknar london!

Min händelserika dag.

1. Vaknar
2. Äter frukost
3. Lisa kommer
4. Går till statoil
5. Bakar kaka
6. Äter kaka
7. Kollar film
8. Går till täbban
9. Hyr film
10. Kollar film

Jag har ångrat mig.

Jag tycker nog om snön. Jag tycker om den när den ligger snällt och lydigt på marken. När den knarrar mysigt under fötterna. När den lyser upp i den mörka natten. (Som egentligen är en eftermiddag vid 16,00) När den inte smälter. När den inte blåser upp i ansiktet. När den glittrar i solen. När den är så vit att den bländar ens ögon och man får tårar. När den ser mjuk ut som bomull. När ingen har trampat sönder den och det inte finns några spår.

Och här sitter jag och drar av mig håret. Vilket både låter och ser djuriskt grovt ut. Mitt fejkhår vill inte hänga med mig längre och jag känner ingen större sorg att behöva lämna det. Vill helst ha en tid inbokad hos frissan så hon kan ta bort allt med detsamma. Hoppas på ett sådant besök inom snar framtid- Får fram tills dess sitta och slita i det på egen hand. Om jag hade en kamera skulle jag nu ta ett kort på min hög av hår som nu ligger placerat på bordet. Liknar kvarlämnor från en djurslakt. Eller två. Mysigt gosigt och inbjudande.

Idag har jag varit hos farbror Doktor (som jag tyckte skulle ha stor bokstav) och han förklarade för mig, efter ett elakt stick i fingret och halsprov, att jag inte behöver medecin. Jag har virus. Det vet jag med tanke på att jag är sjuk. Men inte kunde det botas med piller icke. Min sjukdom är ingen mes som är rädd för sånt. Vila är väl det jag behöver. Kroppen är utsliten. Utsliten som mitt fejhår på bordet.

Idag har jag uppdaterat mig med en dos av vänskapsvärlden i Sverige. Sarah var min lunchmate i Solna centrum. Ohyggligt trevligt att träffa henne och få en omgång killsnack fixad. Sarah är nog den männska jag känner som är allra bäst på att snacka killar. Hon är proffisionell. Därefter var det kusinerna Emma och Hanna som bjöd på sällskap. En början på ett fortsatt beroende, med tanke på att vi delar gård.

Jag är hemma igen. Jag förstår det inte och kommer antagligen inte förstå det heller. Jag tycker att livet går på snabbspolning och att playknappen inte går att trycka på. Kanske har den fastnad. Kanske har den ramlat ur. Inte finns den där i allafall och jag kommer inom några få blinkningar sitta i min gungstol och dricka te med de andra tanterna på ålderdomshemmet.


Från en galen partynatt i vårat London, från en kväll som aldrig tog slut.

the last

Mina vanner, detta kan vara mitt allra sista blogginlagg fran denna Londonresa. Det kan vara sa att jag for sista gangen sitter i Embassy's bibliotek med mina kinesvanner och kladdar ned ett inlagg till er hemma i Sverige. Allra sista gangen. Jag kan inte fatta. Jag kan bara inte forsta vart dessa sex veckor har tagit vagen. Och inte kanner jag nagon sadar jatte mega dunder lust att aka hem. Jag ar inte fardig har. Resan har for sjutton bara borjat. Det ar mycket jag vill fortsatta med har borta, som jag inte har undersokt fardigt an. Kanske far det helt enkelt bli en atervandning nagon gang. Nu stanger biblioteket och jag ska bege mig mot mat. Inatt blir det sista natten som ska rojas. En natt som ska goras oforglomlig!

Pssst

Okej vem ska jag tillagna detta inlagg till da. Kanske den knappa tjejen i klassen som idag berattar att hon ar svensk. Ar fran Sverige. Pratar svenska. Och detta berattar hon efter att jag fragat henne, da jag fatt tips fran okand kalla, inte tankte hon namna det sjalv inte. Hon har gatt i min klass, suttit i mitt klassrum och haft lektioner med mig i tva veckor utan att saga ett knyst. Och nej det ar omojligt att hon inte vet att jag ar svensk da James namner det minst tva ggr/lektion. Jag menar, omojligt. Nar jag tanker efter sa hon till och med att hon visste att jag var svensk da jag fragade henne idag. Knappis. Eller kanske ska inlagget tillagnas James sjalv. Den basta larare jag haft. Han som manar om allt och alla. En larare som ser till individen och inte bara en grupp med studenter som inte kan prata engelska. Han sa idag att han kommer att sakna mig. Han sa ocksa att han marker sa fort jag ar borta fran klassen. Aw nutte. Jag borde ocksa tillagna inlagget till Irina, Titi, Marc, Efe, Frida och alla andra knattar som jag ska hanga med ut och parta ikvall. Vi kommer ha en rojarkvall. Och imorgon. Oj oj. Imorgon mina vanner. Aja whatever. Denna inlagg sparar. (Med en ring over a) Jag tror jag ska ta mig en nap. Jag dor av somnbirst. Hade en tuff natt.

Godnatt!

TRALALALALAAA

Men vad ar nu detta? Tva inlagg pa en och samma dag? Vad har hant?
Nej men jag tankte bara vara lite schyst mot Cissi som jobbar sin forsta natt i natt. Natt i natt, haha. Kul. Nej inte alls. Och eftersom jag inte vill att hon ska somna i reseptionen ska hon istallet kunna ha lite trams att lasa. Darmed mitt andra inlagg. Eller inte. Jag hade faktiskt inte en tanke pa henne nar jag borjade skriva. Jag tankte saklart bara pa mig sjalv. Jag hade lust att fordriva tiden lite och vad ar da inte battre en ett saftigt och spannande blogginlagg. Men om jag kan gora det for nagon annan an bara mitt egna ego ar det ju najs. Jag skriver for din skull Cecilia!

Och vad kan man da skriva. Nagot som en reseptionist pa Columbus Hotell (smygreklam) kan tycka om. Typ att idag har jag haft en jatte innehallsrik dag. Jag var en slacker och missade forsta lektionen. Kommer till den andra som bestar av att titta pa Friends tiden ut. Ater darefter lunch bestaende av kyckling och potatissallad och avslutar eftermiddagen med en fika med Emilie och Frida. Galet upphetsande dag ma jag saga! Och an ar den inte slut! Jag har middag med Irina kvar och sedan funderar jag starkt pa att mala mina naglar. Herre.

Men visst ar det okej att ha en dag i veckan da man inte gor nagonting? Ja, det ar det. Det vet jag. Och jag har ju faktiskt fikat idag. Och jag ska mala naglarna. Resterande vecka kommer minst sagt bli spannande. Inte bara vardagsspannande med partande till max och spontana utflykter. Nej denna vecka kommer blir nagot utover det vanliga. Men jag kommer inte avsloja nagonting. Ni far helt enkelt sitta och hoppa pa era mjuka datastolar av nyfikenhet, for jag lovar er, smaskigt varre ar det. Kanske berattar jag nar jag kommer hem. For ni vet, jag ar hemma snart.

Nuuuuuuuuuu ar dagens sista rad skriven! Tjoooollahopppsan!

Greenwich Park



Sjuttonde

Jag har varit en dalig uppdaterare. Men vad kan man forvanta sig av en spontanare i sodra London. Jag har bara inte haft tid. Jag har helt enkelt for mycket att gora. Inte heller har jag svarat pa mina mail. Eller sms. Ledsen for det alla. Sms:en framforallt, da man faktiskt forvantar sig ett svar dar. Jag vet av egen erfarenhet. Forlat.

Min helg har varit hektisk. Och spontan. Att jag och Frida rullade hem med taxi fran norra norra London hem till lilla skolan i sondra sodra London, klockan halv sju pa lordagsmorgon ar val ett smakprov av helgens pahitt. Pengarna fick vi av en generos och ackligt rik man vi rakat stota pa i Camden. Han bor innanfor grindar med securitasvakter och har en bil som ar stor, svart och tydligen valdigt dyr. Han koper vin for 80 pund och han har flera manadslonder cash i planboken. Jag klagar inte. Rika vanner ar jag i behov av. Han var ganska trevlig ocksa.

Jag har aven hangt en del med pappa. Han har ju besokt London, och mig, denna helg och vi har varit duktigt kulturella. Musikal, museum, restauranger, pubar och marknader. Valdigt mycket trevligt har vi haft det. Roligt att traffa daddycool!

Det roliga borjar dock lida mot sitt slut. En vecka och jag ar hemma i Taby igen. Helt ofattbart. Hur sjutton ska jag klara mig? Jag kommer do av ensamhet. Att inte ha manniskor runt omkring mig sjugofyra timmar om dygnet kommer bryta ned mig inombords. Mosa mig sonder och samman. Vad ska jag ta mig till? 

Nu ar snart min skolkningstid ute och Frida kommer ge mig onda blicken om jag inte har kollat upp flyg innan dess. Jag borde satta fart. Tack for mig. Vi ses snart. Tyvarr....

Shame on you

Just nu har jag en priod av knasiga mannsikor runt omkring mig. Jag vet inte, men jag tror jag drar till mig dem. Jag har rakat trycka pa knappen som satter igang mina magnetiska stralar for knasiga manniskor. Det gor att jag aldrig blir av med dem. De blir bara fler och fler. Och knasigare och knasigare. De nyaste i samlingen ar ju rent ut sagt asknappa. Kanske ar jag den som startat hela kalaset. Modern av den knasiga samligen. Men vad gor man forutom att gora basta av situationen. Och vad ar inte det om inte att skratta at hela grejen. Knasiga manniskor ar dessutom ganska latta att skratta at. Vilket jag och Frida gor. Mycket. Och alltid.

Mysdag har det varit idag. Gardagskvallen blev ganska sen med en svang pa puben(arna) och denna dag blev darmed hyfsat seg. Skola med vikarie vilket ar typ totalt dotrist. Vill bara skrika fula ord pa svenska och sparka lite pa hennes ben innan man bestamt gar ut fran klassrummet och aldrig mer kommer tillbaka. Har efterat varit i Greenwich och myst pa cafe och vandrat i mysiga affarer. Alla affarer i Greenwich ar mysiga. Varende en. Till och med piercingaffaren, med mannen med spikar i armen. Spikarna ar speciellt mysiga, som fortfarande laker.

Denna vecka ar det mycket avsked. Yulia och Luis lamnar oss for att fara hem till deras hemmaplaner. Detta betyder dock att dagarna innan kommer vara fyllda med roligheter. For avsked ar lika med partande. Och det ar ju nagot vi ar ganska duktiga pa. Veckan kommer darmed vara spexad till max. Och som en smarrig topping pa det hela kommer daddycool och lillebror och halsar pa till helgen. En sadan smaskig bakelse jag kommer att fa till vecka!

Jag borjar gora liknelser av mat. Jag behover ata. Bygga pa min runda klotfigur.
See ya!


Yulia Luis och jag! :)

10 nov

Det ar verkligen november har. Regnar och blaser dagarna i anda. Det ar en plaga att ga den lilla stracka mellan rum och skola. Till affaren ska vi inte ens prata om. Och puben. Hualigen! Ett paraply borde inforskaffas. Har hittils klarat mig utan och det kanns lite halvlamt att behova kopa ett infor mina sista tva veckor. Men ibland far man val helt enkelt vika sig. Mobilen ar pa uppfrisknande i allafall. Snalla Irina tog hand om den over en natt och gav den lite ompyssling iform utav en laptop. Det gav resultat. Idag ar det istallet jag som ar lite hangig och nedsjuken. Tror jag har feber. Hoppas det blir bra under veckans gang. I helgen kommer ju farsgubben och lillebror. Da vill man inte hanga lapp menar jag.

Lite middag pa det har!
Puss!

<3





Skaaal

Min mobil hanger lost. Den kampar pa sluttampen. Ingen laddare betyder laddning vid datorn nagra minuter per gang. Vilket betyder ingen bra situation for batteriet. Vilket betyder att det borjar lagga av. Jag sitter med min doda mobil i datorn nu men inget hander. Min hjart och lungraddning ger inget resultat och jag har nu borjat med sadana dar stotar genom brostet dess brost. Inget resultat. Inget blinkande batteri, inget ljus, inget alls. Den ar dod. Jag vet inte, men jag kanske maste inse sanningen att jag forlorat min mobil.
 
Igar var det fyrverkerier i hela England. Greenwich var bast enligt rykten. Jag haller med. Finaste jag satt. Efterat var det blott, kallt och trott. Jag och Fridan vandrar mot rummet varat, mot sangarna och mot somnen. Dock moter vi pa hinder i form utav en kille som bjuder pa fest. Planerna andrade och det blir fest fram till klockan sex pa morgonen.

Jag fick hora att jag klar mig franskt igar. Det gillar jag.

Middag pa shemat vanner.
Puss!

sa himla viktigt att lasa

Sitter i bibblan och hanger. Killen mittemot mig (som alltid lyckats vara mittemot mig vart an vander mig) ser konstig ut. Jag vet inte vad han tittar pa men nagot konstigt tror jag att det ar. Kanske smakryp. Han liksom kliar sig i ansiktet, ater upp sin overlapp och gnider handen pa bordet. Hans ogon ar ocksa valdigt stora och intensivt fasta pa skarmen. Nu haller han handen for munnen. For att inte dreggla tror jag. Konstig man. Dock ganska underhallande att titta pa.

Det blev en lugn dag for oss idag. Planerna var val egentligen Notting Hill eller liknande, men da vatten foll fran himlen dagen lang, kandes det battre att hyra en film, kopa oss lite choklad och dra ihop lite vanner for att ha en mysig filmstund pa rummet. Det passade mig utmarkt. Jag och min trotta kropp.

Gardagskvallen var okej. Finns inte sa himla mycket spannande att beratta om den. Darfor tanker jag inte heller gora det.

Goach ett sadan innehallsrikt inlagg det blidde da! Jag tror nastan ni maste lasa det en gang till sa att ni inte missade nagot. Det skulle ju vara bedrovligt! Ja en sadan undergang. Nej men seriost. I'm just digging myself deeper. Middan kallar pa mig och sedan staden. Staden staden staden. London London London! :)

Bye!

(har skulle det vara en skitnajs bild pa ett par riktigt taggade och frasha brudar. Fantasize about that!)

London



Fredag

Ett snabbt litet fredagsinlagg innan helgen drar igang pa riktigt. Gardagen blev bra. Bara bra. Men gudarna ska veta att jag var trott. Jag drog med mig Fridan och Yulia hem strax efter kl ett och jag tror jag dog direkt nar jag la huvudet pa kudden. Nu ar fredagens lektioner over och jag funderar strakt pa att ga till rummet for en liten nap. Utgang helgen lang menar jag. Jag maste ladda mina batterier. Sa blir det.

Godnatt!

Ps. Jag har klippt mig. Med nagelsax. Jag sager inget mer. Ds.

06 November 2008 England London Greenwich

Idag mar jag bra. Jag mar toppen. Min gratklump har jag stangt in och gomt, min tappta nasa har jag sprejat sonder med nasspray och min trotthet har jag omvandlat till tagg. Ikvall blir det utgang. En vanlig torsdag. Forkrok i mitt och Fridas rum. Som vanligt. Vi borjar tidigare idag. Yulia fick en flaska med sprit fran Colombia av James idag. Ja, James varan larare. Yulia hade vunnit en tavling vi hade under gardagens lektion och idag fick hon sitt pris. En spritflaska. James ar en bra larare. Ikvall kommer vi ha roligt. Och ja, jag vet att mamma/pappa/mormor/farmor/vanner/bekanta/vanners bekanta laser denna blogg. Men jag ar nitton. Nitton. Snart tjugo. Och jag kan ta hand om mig sjalv. Jo mamma och pappa, jag kan det. Imorgon ar det helg igen. Fasiken vad tiden rusar. Snart ar det jag som kommer hemrullande pa Arlanda. Bokstavligen. Med tanke pa mina frukostar ar ingen annan gangstil trolig. Lite sexigt gungande som en hoggravid kvinna i vantan pa trillingar. Klotet pa hemgang. Jag har bestamt mig for att aka hem med Fridan och inte stanna ensam kvar i detta frammande land utan att veta varken ut eller in. Jag vill hem. Mysa med mina manniskor jag har dar hemma. Jag ska hitta mitt jobb i England fran hemmaplan och sedan aka tillbaka efter jul. Ah jul. Jag langtar till jul. Men nu ar jag i England och gud sa glad jag ar for det!







Min Julia

Nagot jag saknar mest av allt:

Julia om Ett beroende som foljer mig varlden over:

"Jag vill dricka té, äta häjdlöst med godis och bara snacka en massa strunt i lankläder. Jag saknar dig!"


Ett beroende som foljer mig varlden over

Jag ar lite ledsen i ogat. Jag har en sadan dar jobbig stund som jag i vanliga fall kan fa i min vardag dar hemma. Som jag skrev om tidigare. En stund som jag ar glad att slippa behova komma hem till. Men nu fick jag den da jag ar har och det vart annu jobbigare. Nu har jag ingen mamma att prata med och inget rum att stanga in mig for att grata i. Istallet far jag bita ihop, ignorera gratklumpen som ligger och kuppar i halsen och forsoka tanka pa annat.

Fika i Greenwich tex...

Svammel fran London

Jag ar klassens lilla babygirl. Att vara nitton ar pa Embassy ar ganska ungt. Jag har nu markt att jag blir behandlad som klassens "lilla" under mina lektioner. Det blir mycket pussande och kramande pa mig. Jag ar ju sa liten och sot. Jag har ocksa hela livet framfor mig. Mina ogon ar ocksa ratt fina. Den lilla babygirlens ogon ar underbara. Puss puss och stor bamsekram. Klapp pa huvudet och en till puss i pannan. Gull gull. Lilla babygirl med sina fina ogon.

En helg har gatt. Luis partaj i fredags blir svarslaget. Jag tror jag redan bertattat en del av det. Och nu har ni ju aven fatt se lite pics fran det. Gud sa generos jag kan vara da. Alla bilder ar fran Luis kamera. Jag tror han tog over tva hundra bilder fran denna kvall. Han och hans kamera var vilda. Kvallen var som sagt jatte rolig. Jag var sjuk pa lordagen. Ett tecken pa en lyckad kvall. Jag hade en sadan smarta i hals och ora att jag helst av allt ville sova livet ut. Jag var smart nog och lyssnade pa Frida och avbokade min utekvall med min nya aupairvan. Det fick helt enkelt vanta. Istallet blidde det en lugn och stillsam filmkvall hos kompisen Alli. Kandes som rena lyxen att fa sitta i en soffa och titta pa en film. Himmelriket.

Sondagen blev lugn den med. Fika med hela ganget i Greenwich och darefter filmkvall pa nytt. Najs.

Idag ar det ett hett shema. Jag ska, drekt efter detta inlagg, kolla upp lite aupairjobb har i England. Jag ar livradd for att komma hem och tillbaka in i vardagen med alla dess problem och gnall. Jag vill inte. Sjalvklart saknar jag mina manniskor. Mina manniskor dar hemma. Men jag saknar inte min vardag. Jag ska darfor ta mig en riktig funderare over aupair jobb eller liknande. Kanske ett halvar eller sa. Kolla upp ska jag vickefall gora. Det skadar inte.

Darefter ar det fredagens bidrag fran Idol som ska kollas upp. Jag hade ingen tid till det i sondags och jag maste fa hora mina favoriter sjunga. Jag vet att Sepide (?) akt ut och jag sorjer inte. Bra val enligt mig.

Ikvall ska jag pa bio. James Bond filmen ska checkas och se om den kan godkannas eller inte. Jag ar inte ett sa stort fan av James Bond. Har aldrig varit. Men det ar kul att ga pa bio! Och den nya Bond ar ju ratt ball. Inte en sadan dar trakig kostymnisse som de tidigare, utan en badguy. Jag gillar det.

Ses!


nagra fa av alla miljoner bilder fran denna kvall



Och poff sa blidde det november!

Jag sager da det. Om man vill ha vackra bilder far man ga nagon annanstans. Har finns namligen inga smickrande bilder sa langt ogat nar. Jag fruktar motet med dem som blidde till under gardagens stohej. Men jag lovar, ni ska fa se dem ocksa, sa fort jag far dem under min kontroll vill saga. An sa lange ligger de i andra manniskors kameror, men sa fort de slapps fria pa internets sidor kommer ni aven kunna checka in dem har. Lycko er, not.

Gardagen blev jatte bra. Efter en plagsam skoldag med huvudverk och en redig rejal trotthet dog jag lite i sangen nagon timme. Det har blivit till en vana. Eftermiddagsluren pa fredagar. Den ar najs. Utgang blev det ma jag saga. Luis, min classmate, firade sin tjugoarsdag med buller och brak. Festade garnet fram till klockan fem pa morgonen. Tror inte jag tog ett steg fran dansgolvet under hela kvallen. Kanske nagon snabbis till baren, pa sin hojd. Feta traningspasset ma jag saga. Anstrangande, men goasch sa roligt!

Ikvall blire forhoppningsvis en repris pa det goda. Jag och Fridan ska hanga med tva svenska tjejer ut i Londons vimmel. Jag var namligen pa blinddejt med en av dessa i torsdags. Vi har traffat varandra pa natet och hon ar har i Greenwich och jobbar. Det ar inte mycket svenskar har och det ar ju alltid kul att kunna diskutera lite kulturskillnader, jobb/skola och sa vidare. Alltid trevligt med en ny van ocksa. Jaja, hon var najs och vi bestamde darmed att vi skulle ga ut tillsammans ikvall. Trots att min kropp skriker sova sa kommer det bli roligt. Imorgon kan jag sova. Ikvall ska jag festa. Ah vad jag gillar att vara har!

Bowlingsdagen



I know. I looked like a man that day.