clarast.blogg.se

Även om min blogg är en ytlig liten skitgrej som mest handlar om egoistiskt och för det mesta påhittat trams, så ville jag nu skriva en rad om mina helt okej snygga grannar, som också råkar av en händelse mellan farmor och farfar att bli mina kusiner. Emma och Hanna har under denna välkommen-hem-vecka fungerat som mitt sällskap som har i yttersta uppgift att inte låta mig känna mig ensam. Jag sköter dock deras uppgift ganska bra själv då jag under ensamna stunder tar på mig de närmaste dojorna i mitt synfält och vandrar med bestämda steg över gården ocn in i lägenheten deras. Jag tror dom gillar det. Även om dom inte säger det rakt ut så syns det i deras ögon. Långt in. Raden jag nu ville tillägna dem, mina trogna kusiner (ja ni har inget val på den punkten), mina underbara grannar (tror inte ni har mycket att säga till om där heller) och mina fina vänner (....), ni förgyller mina ensamna stunder! Tack! Gud så djup jag är. Ge hit en nässduk snabbt så jag kan torka bort en tår som sagta letar sig ut ur tårkanalen! Nej men seriöst nu gänget, jag gillar dessa tjejor massor och det var det raden skulle handla om.