Snor snor och svullna körtlar.
Nu har jag cuttat av mig håret. Jag sitter och sliter naglarna av mig på dessa lösa fejkslingor. Jag har bara några tunna små testar kvar som hänger ned från skallen. Det gör en utsläppt frisyr omöjlig. Men det är fotfarande för ansträngande att dra bort hela skiten. Jag fick nog och mamma hjälpte mig med saxen. Nu har jag en snygg kort frissyr igen. Jag gillar det. Det syns inte längre att jag bara har lite fejk. Allt är jämnlångt. Fräshing på nytt. Förutom utväxten då. Men den får chilla ett tag. När jag får en flintliknande blond utvuxen munkfrissyr, då är det dags.
En lotterivinst på en miljon kronor skulle sitta fint. Jag såg väldigt mycket ofula kläder idag när jag och lisa skruttade runt i täby centrums julpyntade butiker. Jag har kommit in i en nedrans shoppingfyndarrytm. Det brukar inte vara ofta jag inte är i den rytmen, men för tillfället kan jag nästan få vilken gammal ful trasa som helst att vara just det jag söker och vill ha allra melst. Jag tycker allt är fint. Det är farligt för plånboken. Speciellt efter två månader i London. Plus två telefonräkningar på skrivbordet. Tralalala.....
Jag vill inte tänka på sådant. Det är så himlans tråkigt och det ger också en jobbig känsla i magen. Tillexempel jobb. Ja där kom den där känslan. Ett knip liksom. Som bara hugger till i magen. Jobb. Japp, där kom den igen. Jag borde ringa Columbus och fixa in lite dagar med arbete. Och pengar. Knipet igen. Jag borde betala så mycket pengar. Mobilräknings pengar, skyldiga pengar, lånade pengar, frissör pengar och klädpengar. Hugg i magen. Julklappar. Hugg hugg hugg.
En lotterivinst på en miljon kronor skulle sitta fint. Jag såg väldigt mycket ofula kläder idag när jag och lisa skruttade runt i täby centrums julpyntade butiker. Jag har kommit in i en nedrans shoppingfyndarrytm. Det brukar inte vara ofta jag inte är i den rytmen, men för tillfället kan jag nästan få vilken gammal ful trasa som helst att vara just det jag söker och vill ha allra melst. Jag tycker allt är fint. Det är farligt för plånboken. Speciellt efter två månader i London. Plus två telefonräkningar på skrivbordet. Tralalala.....
Jag vill inte tänka på sådant. Det är så himlans tråkigt och det ger också en jobbig känsla i magen. Tillexempel jobb. Ja där kom den där känslan. Ett knip liksom. Som bara hugger till i magen. Jobb. Japp, där kom den igen. Jag borde ringa Columbus och fixa in lite dagar med arbete. Och pengar. Knipet igen. Jag borde betala så mycket pengar. Mobilräknings pengar, skyldiga pengar, lånade pengar, frissör pengar och klädpengar. Hugg i magen. Julklappar. Hugg hugg hugg.
jag saknar etienne! jag saknar london!
Kommentarer
Postat av: Frida
Jag saknar Etienne med. buhu.
Trackback