Jag vill och jag kan
Jag sitter och tittar på första sesongen av Sex and the city och försöker hitta inspiration att skriva om något. Dock hittar jag inget intressant eller inspirationsrikt över huvud taget. Det enda jag hittar är ren avundsjuka. Jag vill ha ett sex-and-the-city-liv! Herre, jag vill ha! Nu! Ge mig! Jag vill ha Carries jobb. Min stora dröm är att bli en känd krönikörska. Vet dock ej om det är det rätta namnet för jobbet. Jag vill ha betalt för att skriva vad jag vill. Vad det heter spelar ingen roll. Bara jag får skriva och tjäna feta stålar. Och jag vill gå runt i snygga kläder. Inte för att jag tycker att det så kallade modemedvetna tjejgänget i serien bär de rätta plaggen. Men jag vill ha möjligheten att köpa dem, om jag hade haft lust. Jag vill kunna ha ett par sjukt höga skor ena dagen med en tajt knälång klänning och ett par bekväma och balla gympaskor med tajts och en stor t-shirt dagen efter. Jag vill gå på stan med trehundra olika kassar i händerna efter endast lyckade köp och jag vill ha en kaffemugg i handen. (Som innehåller varm choklad med smak av karamell. Men det är ingen som ser.) Och jag vill ha asballa mediavänner. Gå på coola fester. Gå ut och ta drinkar efter jobbet. Luncha med snygga kostymnissar och dejta heta byggarbetare. Jag vill ha ett storstadsliv med fart och fläkt. Och mycket pengar.
Nu ska jag kolla Top Model så snart vill jag väl vara en 1,80 meter lång och smal tjej på 50 kilo som tjänar stora pengar som modell. Men det får bli ett annat liv.
Godkväll.
jag kan vara din asballa mediavän!
och jag kan vara din asballa readhedvän!