clarast.blogg.se

Nu går jag vidare som om ingenting har hänt. Jag har haft min vecka av vrede och sorg. Nu behöver jag inte gråta längre. För jag behöver inte dem. Jag behöver inte känna mig lurad längre. För jag behöver inte dem. Jag behöver inte känna mig sviken längre. För jag behöver inte dem. De har inte sagt förlåt. Och jag behöver ingen ursäkt. Jag klarar mig nog bättre utan om jag ska vara ärlig. Jag vill nog inte ens ha någon. Detta bloggkrig som startats är slut. Bör nämnas att det inte var mitt syfte. Jag hade mycket ilska att ta ut. Thats it. Jag tror inte jag har någonting mer att säga om hela soppan. Jag har nog aldrig mått så dåligt över något som jag har gjort över det här. Jag har varit en annan människa denna vecka. Dock hoppas jag att jag nu är tillbaka. Som en ny människa. Jag klarar mig ensam. Jag vill vara ensam. Jag vill verkligen det. Jag trodde att jag behövde dem för att må bra. Men jag mår bara dåligt. Jag vill inte ha dem i mitt liv. Jag har så himla bra människor runt omkring mig. Människor som bryr sig, som är glada och som är som bra människor ska vara. Jag älskar och avdyrkar er. Jag vill göra det klart för er att allt jag skrivit denna vecka, som nu är raderat och aldrig kommer igen, står jag för. Jag tycker och tänker. Jag är mänsklig. Dock sägs det att jag ska ha kallat dem ord jag inte har. Hora är ett ord jag aldrig skulle använda. Aldrig. Förutom i mina vredesutbrott i hjärnan. Men jag skulle aldrig skriva att en person som stått mig så pass nära är en hora. Jag vet inte varför det sägs att jag gjort det. Det är inte sant. Nu blundar jag för det här och går vidare med mitt liv. Mitt liv som kommer bli kanon. Jag har allt som krävs för att få det liv jag vill ha. Jag börjar nu. Är ni redo? Det är jag.

Hejdå alla löljliga människor som vill skriva elaka kommentarer. Nu har ni inget mer här att göra. BYE!