clarast.blogg.se

eftersom den här veckan varit en riktig sophögsvecka så tycker jag trots allt att den avslutats hyfsat trevligt. arbete, lägenhetsvisningar, skogspromenad och familjemiddag. och kommande vecka kan ju bara bli bättre. å det är ju najs. det är ju valborg och allt. kan bli trevligt. och veckans *spontanare blir kanske en hemmagjord yoga. spännande värre. nu är det humor på tv innan jag ska dö i sängen. hårt. som jag gillar. nej usch. äckligt. godnatt.



* jag och cecilia kör en spontanare i veckan. mest för att göra vår roliga vardag ännu roligare. förra veckan var tex piercingarna vi skaffade oss.

ibland kan jag känna att det inte finns en chans på miljonen att jag kommer att överleva fram till morgondagen. det känner jag nu. att kliva upp ur min säng känns som ett uppdrag likvärt med fred på jorden inom en timme. det finns ingen snällhet i mig. och ingen glädje. nu vill jag bara sova och aldrig mera vakna.

det skulle vara i sommar dårå....
....kanske

ibland vet man varken ut eller in. eller fram eller bak. eller hit eller dit. nej seriöst hurni, ibland är det inte mycket man vet. man och man. jag menar såklart jag. jag vet för tillfället inte mycket alls. förutom att jag är ledig imorgon och det är det bästa som hänt på länge. efter en sådan här omskakande helg sitter en extra dags ledighet ganska fint. det har inte varit den lugnaste helgen. direkt. omladdningen inför gårdagskvällen blev kort. men visst hann jag med att dricka lite vatten mellan vinglasen. tror jag. men thereses kalas blev allt annat än tråkigt. visst någon jävla tårfan skulle såklart rinna. men i sin helhet var kvällen bland det knasigaste på länge. jag gillade den skarpt.

fy vad värdelöst det här känns. blääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääää

i morgon är det systermys som gäller! kärlek. vi snackar just nu om en dag med piercing. nej vi kan inte bara ha en vanlig dag. det ska vara dramatik.

och här hittade jag en bild från i somras. inte för att jag vill tillbaka till då, men för att den ser ganska mysig ut. jag sitter i en båt (vilket jag avskyr, jag är livrädd för små och snabba båtar) och vi är på ålands hav (vilket är kallt och läskigt) på g till vår egna söta ö (som är utan allt vad bekvämlighet heter). men det är sommar för sjutton. så därför fick den sitta här. som en liten fin avslutning på ännu ett skrattretande inlägg på clarast.blogg.se. jag tror jag ska fixa en röd tråd här på bloggen. en krokig och suddig röd tråd, men fortfarande en röd tråd. typ som en modeblogg. men min röda tråd ska väl vara något som typ "det du inte säger men tänker". eller äh, skitsamma. nu lägger jag av.

jag borde inte sitta, (rättelse - ligga), här och skriva. jag är för trött, för arg, för ledsen, för ensam och bara på alltför dåligt humör för att något som ens liknar vettigt ska komma ut. det kan aldrig bli bra. men nu är det så att blogghelvettet är mitt. bara mitt. och jag skriver vad fan jag vill. och skriver jag en massa skit är det ändå jag som får sitta här och ta smällarna sen. hurra. nej men om vi ska komma till saken så att jag kan få sova sen och i allfall få några timmars uppvilning innan jobbet imorgon. veckan i fjällen har varit bra. minst sagt. jag gillar det där sektlivet vi har där uppe. som en enda stor inavel. nej jag ska inte dra något sjukt fritzel-skämt trots guldläget. jag gillar inte sånt. men om jag ska komma till den mörka sidan av denna positiva resa, så är det som så att det är alldels för jävligt mycket saker som hela tiden poppar upp i hjärnfanskapet. minnen. tillbakablickar. ja sån där skit som jag gjort och gör allt för att radera. jag kapar banden men hela tiden är det något litet äckligt som ska påminna mig om att banden, trots alla brutala försök att krossa dom, fortfarande finns kvar. om en kanke lite mörbultade. jag blir galen. det gör mig galen. du gör mig galen. bilder, prylar, minnen - jag pallar inte. när ska det räcka? när ska jag vara torterad nog för att slippa veta av dig? jag vill inte ha något med det, dig och då att göra. det är över. har aldrig funnits. och kommer definitivt aldrig mera igen. never. men såklart är det inte så lätt. det förstår jag med. innan hela soppan så fanns det ju faktiskt något där som jag tyckte om. som jag gillade. och som nu har satt alldeles för djupa sår/minnen, kalla det vad du vill, i mig. men att det ska vara så här svårt att bara slänga i väg lite skit som jag inte ens skulla vilja röra med tång, det trodde jag inte. som ni nu märker så borde jag inte ha börjat skriva i detta tillstånd. eller vem fan säger det egentligen? klart jag kan skriva om jag känner fört. men det jag egentligen menar är att jag istället borde ha slängt in lite fräna bilder från den underbara veckan jag haft. för bilder har jag varit duktig på att ta ska ni veta. och det ska ni få bevisat för er. snart. när jag aggrat klart om den här piss skiten som inte ens är värd att diskuteras. och sen ska jag sova, jobba, möta vänner, äta påskmiddag och vara glad. då kommer bilderna och eftersnacket från vemdalsveckan. nu får det vara slut här. godnatt.