Warwick Avenue
Gårdagens förmiddag spenderade jag på bilverkstaden där mammas lilla havssten skulle besiktigas. Utöver besiktningen, som gick galant, så läste jag bloggtips i Metrotidningen. Med tanke på att min blogg ska bli stor. Där stod det att det främsta tipset för att få en lyckad blogg är att ha en nisch. En speciell typ av blogg. Att man bloggar om något speciellt. Blogga om det du tycker saknas. Jag tänkte...
Shit.
När är man för seg egentligen. Vart går gränsen mellan att ha en skön avslappnad dag till att vara extemt lat? Nu är klockan över tre på eftermiddagen och jag har inte gjort något mer ansträngande än att kissa och målat naglarna. Jag sitter fortfarande i pyamas och har inte ens orkat ta undan min tomma kopp och min fd. smörgåstallrick från frukosten vid klockan 10 i morse. Prison Break rullar på tv:en och jag känner inte en enda tendens till att göra någontig annat än att sitta här och kolla på mina svettiga hjältar när de springer från poliserna.
tralallalalallalala................... kom ihåg mig då kom ihåg mig då!