Godmorgon!
Då bloggande står på innelistan över samtalsämnen på jobbet just nu, känner jag pressen att skriva på min blogg då jag faktiskt är en av de få som har en blogg av oss på jobbet. Jag tror tom att jag vågar säga att jag är den enda.
Men vad ska jag då skriva. Det enda som händer i Clara-livet just nu är jobb. Ja, jag jobbar varje dag. Varenda eviga dag. Och inte händer det så mycket spännande där heller. Jag sitter mest och snackar smaskiga hemlisar med personalen, kanske gör någon måltid någongång, en kaffe där och en bulle dit. Läser mycket tidningar och äter äpplen.
Idag åker mamsen till landet. Konstigt nog känner jag mig inte så avundsjuk som jag borde. Kanske beror det på vädret. Regn är inte det bästa. Då kan jag nästan lika gärna sitta och hänga på columbus samtidigt som det rullar in lite pengar på det tomma kontot. Ja, tomt är bara förnamnet. Jag har aldrig tidiare varit så pank. Känns hemskt jobbigt då det är mycket jag skulle behöva införskaffa.
Ikväll kommer Joakim hit. Han ska bo här medan mamma är på landet. Dock är vi båda arbetande så vi kommer väl ses någon timme innan vi går och lägger oss varje kväll. Han åker ju hemifrån vid 6 och jag kommer hem vid halv 9. Haha, fy vad sorgligt. Men trots det känns det tryggt att ha honom här.
Så nu känner jag mig nöjd att ha uppdaterat lite. En tandborstning på det här och sedan blir det lite rultande mot tåget. Med paraply i högsta hugg. Ugh.
Puss!
Men vad ska jag då skriva. Det enda som händer i Clara-livet just nu är jobb. Ja, jag jobbar varje dag. Varenda eviga dag. Och inte händer det så mycket spännande där heller. Jag sitter mest och snackar smaskiga hemlisar med personalen, kanske gör någon måltid någongång, en kaffe där och en bulle dit. Läser mycket tidningar och äter äpplen.
Idag åker mamsen till landet. Konstigt nog känner jag mig inte så avundsjuk som jag borde. Kanske beror det på vädret. Regn är inte det bästa. Då kan jag nästan lika gärna sitta och hänga på columbus samtidigt som det rullar in lite pengar på det tomma kontot. Ja, tomt är bara förnamnet. Jag har aldrig tidiare varit så pank. Känns hemskt jobbigt då det är mycket jag skulle behöva införskaffa.
Ikväll kommer Joakim hit. Han ska bo här medan mamma är på landet. Dock är vi båda arbetande så vi kommer väl ses någon timme innan vi går och lägger oss varje kväll. Han åker ju hemifrån vid 6 och jag kommer hem vid halv 9. Haha, fy vad sorgligt. Men trots det känns det tryggt att ha honom här.
Så nu känner jag mig nöjd att ha uppdaterat lite. En tandborstning på det här och sedan blir det lite rultande mot tåget. Med paraply i högsta hugg. Ugh.
Puss!
Kommentarer
Trackback