clarast.blogg.se

Idag känns allt möjligt. (Trots att jag mår mer illa än någonsin och att min mage har förvandlats till en stor ballong.) Jag känner mig sjukt pepp på min Bulgarienresa och jag känner mig till och med en aningens taggad inför framtiden. Jag tror att allt kommer bli bra. Riktigt bra.

Hejdå säger Julia och jag.
Nu ska vi åka och äga lite.

Ny dag, nya tag, nytt humör.

Idag är det mycket som står på shemat. Jag har redan bockat av en del på listan med tanke på att jag färgat håret och tvättat kläder. Uppfräschning nästa och därefter Täby C. Även nagelmålning, mera tvättning och kanske ett och annat bibliotek ska också besökas. Att fara på utomlandsresa är stressigt.

Jag har varit en vecka på landet och haft det underbart. Det har man alltid alltid alltid på landet. Underbart. Solen har självfallet strålat, mormor har lagat god mat, kusinerna har varit snälla och vattnet har varit behagligt. Till och med Adam har varit ganska okej. Ja, allt har varit bra. Underbart.

Idag börjar mitt nya liv. Egentligen borde det ha börjat för en vecka sedan. Men jag har tagit några dagar till att sörja och vara ledsen. Nu är det andra bullar. Ohja! Inget mera ledsen. Kanske ibland om jag verkligen vill. Annars ska bara framtiden stå på spel. Jag har inget att förlora! Bulgarien kommer bli en kanonstart. Jag lovar. Nu jävlar är jag redo att börja mitt liv.
Tagga tagga tagga.

Att säga att jag hatar allt vore att ljuga. En överdrivelse med stort ö. Ändå vill jag inget annat än att skrika det högt. Jag hatar allt! Jag vill säga att mitt liv inte längre är roligt, att mitt humör är nere på botten, självförtroendet är som bortblåst och något hopp för framtiden inte syns till. Men att säga sådana saker är deprimerande och sorgligt. Nästintill generande. Jag vill att du ska tro att jag lever livet. Att jag har fullt upp dagarna i enda. Festar nätterna långa. Och att jag absolut inte har tid att sakna dig. Jag vill att du ska tro, tro att detta beslut är något jag tycker om. Något som känns rätt. Jag vill att det ska kännas bra.

...nu beger jag mig till skogs ett tag. Jag ska vila upp tårkanaler och brustna hjärtan. Och sola, slappa, bada, äta och bara vara. Efter röda små stugor, kor och gröna ängar tar jag mig till Sunny Beach och röjer ett tag. Det blir nog en bra blanding på terapi. Vi hörs!

Hej gänget.
Min kväll igår blev jätte bra. Som det alltid blir när jag umgås med mina små sektväninnor. Det blir liksom inga konstigheter och krångel utan bara ren och äkta glädje och vänskap. Oh så djupt men Oh så sant!

Ett litet "tyck-synd-om-mig-stycke" bara.
Idag känner jag mig sjuk. Jag har gått på varannan alvedon varannan ipren hela veckan för att kunna hålla huvudet uppe. Mina krafter har varit lite klena. Idag är det värre tror jag. Mina ben gör ont, mitt öra dunkar, halsen svider och huvudets smärta finns ännu kvar. Om inte en aning starkare. Hur ska jag orka sitta på Columbus två hela dagar till utan att göra ett smack? ......

Nej men nu vill jag säga något om min rubrik som var tanken bakom detta inlägg. Jag vill bryta mig loss. Jag vill börja om. Jag vill förändra. Min dröm skulle i detta läge vara att flytta. Flytta till ett annat land, annan ort, annan stad. Flytta bort härifrån, ta med mig någon/några vänner som jag tycker om och placera oss på en ny plats. Träffa nya roliga människor, lära mig nya saker och bara leva. Gud så roligt!

Nästa - en sväng till centrum innan jobbjobbjobbjobb........

... vad jag gjorde igår kväll! Alltså jag kom hem, helt totalt död och mörbultad från jobbet. Möter mamma i dörren som ska över till grannen på lite förkrök. Jag släpar mig in, drar av mig smink, sätter på mig sköna kläder, av med linser och brakar mig ned i soffan med pommes och kyckling. Sitter där och degar fram till ca 22,30 då jag bestämmer mig för att sova. Lite halvnere och allmänt ensam. Ringklockan på dörren tjuter och jag öppnar åt mamma...och hennes fyra vänner! Där står jag rakt upp och ned och ser mer död ut än levande. Smutsigt hår, inget smink, glasögon, slappt urtvättat linne (utan bh under) och ett par stora fula byxor. Ruskigt ofräsch. Varför hela sällskapet står utanför min dörr beror på att deras uppgift var att få med mig (Clara nitton år som jobbar varje dag och känner sig ensam och ledsen) ut på krogen med dom (fem stycken 40+ kvinnor som vid detta läge var fyllda med drinkar och vin och var taggade som fan). Jag bara - ha. ha. ha. Inte en chans. Jag var mitt uppe i att gå och lägga mig och kände mera för att lägga mig ned och gråta en skvätt. Fråga mig inte hur, men ca 20 minuter senare satt jag och klämdes med fem fulla tanter i en liten bil på väg mot Golden Hits. Jag säger bara herregud. Jag tror jag tänkte något som "jag har inget att förlora" eller något. Jag var i allafall på Golden Hits hela gårdagskvällen/natten och röjde med min mamma och hennes galna vänner. Jag hade kul! Och ikväll är det tjejmiddag med Jullan och Lisa. Mys!

Nu är det bara tre fjuttiga och skruttiga arbetsdagar kvar innan jag äntligen får ta mig med bussen till landet. Landet är det bästa i sorgliga tider, det bästa i glada tider, det bästa i fundersamma tider, det bästa i ensamma tider och det bästa på sommaren. Jag är redo att släppa taget om allt och bara vara mig. Så redo.

Ett val som vi båda har gjort. Ett val som jag var med och valde. Ett val som jag fortfarande väljer. Ett val som känns som tusen vassa knivar i magen. Ett val som känns som en borttappad vante i snön. Ett val som gör ont.

Konstigt hur allt kan bli så annorlunda på bara några timmar.

Sol sol sol. Idag är det en blå himmel och en massa sol. Vilket betyder jobb jobb jobb. Känns egentligen helt omvänt med tanke på att man hellre lägger sig på en filt i gräset en sådan här dag. Men nu är det bara 7 arbetsdagar kvar innan jag får mig en rejäl pause med både landet och Bulgarien. Kan inte beskrivas i ord hur härligt det ska bli! Jag tror jag behöver det. En pause för att hitta tillbaka. Tillbaka till mig själv typ. För jag har blivit konstig de senaste dagarna. Minst sagt på kvällarna. Jag ställer filosofiska frågor, har humörsvängningar mellan himmel och helvette och ger dem i min närvaro en obekväm ställning. Jag måste sluta. Stackars Joakim vet inte hur han ska bete sig. Haha. Usch. Skrämmande. Det ska sluta. Idag. Ikväll är jag bara jag.

Jag tycker det är svårt med klädval just nu. Ena dagen är det kallt som in i helvette. Man packar på sig jeans, ett par stycken tröjor, någon kofta på det och ändå fryser. Och sedan kommer en dag som idag. Man bah - jaha? Jag bytte precis kläder. Hade på mig en super söt volangkjol som min mamma så gulligt köpt till mig. Till den hade jag en vanlig kort t-hirt. Men nu tänkte jag. Herre gud i går gick jag med, ja som jag sa - jeans och ett par hundra koftor, det känns bara så fel om jag idag ska komma med kläder som jag hade i Cypern med +45 i skuggan. Bytte därför snabbt till jeanskjol (känns på något vis lite mer påklätt), och till det min nya rea tröja inköpt i går, som har långa armar. Nu kommer jag säkert svettas sönder och vara jätte arg att jag bara har ett linne under, då jag absolut inte går runt i linne. Men whatever. 

Nu blidde det en liten släng av modeblogg också. Kul med en varierande blogg. Höö...
Nu ska jag borsta gaddarna och sedan rusa till tåget som ska ta mig till pengarna. Ja, jag arbetar endast och därmed endast för pengarnas skull. Det ska du veta. Men nu kan jag inte dra ut på det mer. Lika bra att få dagen att rulla så att det snabbare blir landet. Underbara landet!

Hejsvej!

Och så sitter jag här igen. Fullt påklädd, sminkad, duschad och allmänt uppfräschad. Konstigt. För till jobbet behöver jag inte komma en sådan här dag. En sådan här grå dag. Det regnar ju för fan inte ens! Men tydligen är det ingen idé att öppna cafét idag heller. Fast det inte ens regnar. Panik. Inget jobb - inga pengar. Inga pengar - Clara döpank. Åhh. Och nu blir jag ännu mera avundsjuk på mamma som befinner sig på landet. Så typiskt alltså.

Men igår blev det ändå en ganska mysig dag. Trots en del irritationsmoment. Joakim slutade också tidigare pga av regnet så vi gick tillsammans till centrum för att fikade med Jullan. Därefter gick vi hem till mig, och ja tro det eller ej, fikade igen. Lisa kom också över. På kvällen bjöds det sedan på middag hos Jullan. Mycket gott och mycket trevligt.

Jag tror jag ska åka över till Jullan en sväng innan hon och alla andra hästfior ska till stallet. Jag blir bara så himlans rastlös av att sitta här utan att ha något att göra. Japp, Jullangullan får det bli! Kanske är hon så snäll att hon bjuder mig på en kopp te också. Like old times.

Ciao!

Jag skulle precis sticka in fötterna i mina bruna HM flipflop när mobilen ringer och det står "Columbus" i mobilfönstret. Chefen ringer och säger att det inte är någon idé att öppna cafét idag då vädret är som det är. Regn regn regn. Jahapp säger jag. Och så har man en hel dag ledig. Kom lite som en chock. Jag var ju faktiskt inställd på att jobba och tjäna lite pengar. Jag blev med ens avundsjuk på mamma som stod redo att åka iväg till landet. Åh.. Jag vill också dit!

Jaja, omplanering i clara-shemat. Detta ska utföras idag:

- skicka tillbaka de fruktansvärda studentfotona på en halvfull, fet och storbystad student
- köpa middag (mm... jag är sugen på BK)
- försöka skriva mig ett CV till ett jobb jag inte vet vilket
- jaga bort mina stora och många damråttor som lagt beslag på mitt rum
- fika med Jullan i centrum och kanske Joakim
- äta god och mysig middag med Joakim

Det var allt, tack o hej

Då bloggande står på innelistan över samtalsämnen på jobbet just nu, känner jag pressen att skriva på min blogg då jag faktiskt är en av de få som har en blogg av oss på jobbet. Jag tror tom att jag vågar säga att jag är den enda.

Men vad ska jag då skriva. Det enda som händer i Clara-livet just nu är jobb. Ja, jag jobbar varje dag. Varenda eviga dag. Och inte händer det så mycket spännande där heller. Jag sitter mest och snackar smaskiga hemlisar med personalen, kanske gör någon måltid någongång, en kaffe där och en bulle dit. Läser mycket tidningar och äter äpplen.

Idag åker mamsen till landet. Konstigt nog känner jag mig inte så avundsjuk som jag borde. Kanske beror det på vädret. Regn är inte det bästa. Då kan jag nästan lika gärna sitta och hänga på columbus samtidigt som det rullar in lite pengar på det tomma kontot. Ja, tomt är bara förnamnet. Jag har aldrig tidiare varit så pank. Känns hemskt jobbigt då det är mycket jag skulle behöva införskaffa.

Ikväll kommer Joakim hit. Han ska bo här medan mamma är på landet. Dock är vi båda arbetande så vi kommer väl ses någon timme innan vi går och lägger oss varje kväll. Han åker ju hemifrån vid 6 och jag kommer hem vid halv 9. Haha, fy vad sorgligt. Men trots det känns det tryggt att ha honom här.

Så nu känner jag mig nöjd att ha uppdaterat lite. En tandborstning på det här och sedan blir det lite rultande mot tåget. Med paraply i högsta hugg. Ugh.

Puss!