Hallojsan.
Och så börjar helgen gå mot sitt slut. En lång skolvecka väntas med endast en extra dags ledighet. Ja, man börjar minst sagt bli lite bortskämd med alla dessa lediga dagar mitt i veckan. Dock är denna lediga tisdag väldigt behövlig då projektarbetet ska in på onsdag. Och jag som inte suttit någonting med det i helgen. Det blir till och skriva så fingrarna glöder i morgon och på tisdag.
Nu har vi precis avslutat vår fika. Ingen resa blev bokad, men nu har vi flera härliga förslag att välja mellan. Kanske blir det slutgiltiga beslutet fattat i morgon då mamma ska ned till vingaffären. Just nu lutar det mot Tunisien. Ahh....
Och snart ska jag åka hem till Joakim i förorten. En alldeles för lång resa för min hungriga mage. Jag får försöka mätta mig på kärlek. Åh, nu var jag ganska gullig. Eller kanske en varmkorv på vägen. Typ lika romantiskt. Inte.
Och sist men inte minst vill jag tacka min hejjarklack som består av Cecilia. Jag har lite kämpigt med min modernistiska dikt som ska skrivas. Den vill bara bli alldeles för fin. Ja, tydligen för fin för att vara en modernistisk. Jag förstår mig inte på´t. Poraten är jobbig. Man slipper liksom inte undan. Blä.
Nej nu ska jag packa nattväskan och sedan försöka släpa bort Joakim från hockeyn på tv. Det är alltid lika spännande och oförutsägbart. Tjollahopp!
aa hon cecilia är så nedrans bra