clarast.blogg.se

Ibland kan man ha turen att få träffa på en riktigt konstig människa. Igår måste varit min lyckodag. Jag mötte tre.
Den första, och kanske konstigaste, upptäcktes på våran extremt långsamma håltimme som vi har varje torsdag. Jag, leverrensade Sis och pojkvän Joakim satt på en bänk i täby centrum. För er som känner täby centrum så kan jag förklara lite mer detaljerat, att bredvid slipsgossen på 2a våningen, finns det ett par glasdörrar och bakom dom gömmer det sig toaletter. Jag vet, helt överraskande. Mittemot dessa dörrar finns även en bänk. Där befann vi oss just i denna stund. Leverrensade Sis hade köpt sig ett paket vindruvor som hon nu skulle skölja. Hon gick in genom glasdörrarna, som stod öppna, och gick in i den lilla gången mot toaletten som finns längst bort. Hon vände innan hon kom fram. "-Guud, det luktar verkligen bajs här inne!" Och sedan "-Ni måste bara gå dit och lukta!" Jag och pojkvän Joakim hade ingen lust att lukta på bajs så vi satt kvar. Sis satte sig också på bänken igen. Bajslukten var tydligen alldeles för stark för att kunna sköja hennes vindruvor.
Efter ca 10-15 minuter öppnas dörren till toaletten. Tydligen har det varit någon där inne. I bajslukten. Ut kommer det en tant/dam. Hon har en kort röd kofta på sig, ett par svarta skor, håller en väska i ena handen och en plastpåse med kläder i den andra. Inget mer. Hon hade inga byxor på sig! Ett par vita trosor i "mormor-trosa-modell" var allt som prydde hennes skrynkligt vita ben. Och där gick hon. Mitt i centrum, nästan naken!

På eftermiddagen när jag och pojkvän Joakim skulle gena genom centrum för att gå mot bussarna. Då går vi förbi nästa konstiga människa. En stackars tant som går långsamt, långsamt, lutande mot sin rulator. Hennes byxor hänger nästan nere vid knäna! I allafall nedanför skinkorna. Och inga trosor finns! Tack och lov kom det en man fram till henne, frågade hur hon mådde och drog försiktigt upp hennes byxor. Tack och lov för att det finns så snälla människor.

Två halvnakna tanter på en dag. Hur ofta händer det?

Den tredje konstiga människan  vet jag inte om jag vill berätta om. Jag känner mig ganska elak att kalla denna tant för konstig. Hon var nog bara tjock. Riktigt tjock.