clarast.blogg.se

idag har jag rusat runt i centrum. fy fan säger jag bara. vilken mardröm. jag skulle hitta något fint som jag kan ha på mig  på bröllopet nu i eftermiddag. jag som aldrig någonsin har några problem att hitta kläder hade ett helvette. jag hittade inte ett enda plagg som jag kunde tänka mig att lägga mina stackars mynt på. inte ens en liten tröja. helt sjukt. aldrig varit med om något liknande. att det desutom var löningshelg gjorde inte saken mindre obehaglig och jobbig. det var folk överallt. man kom ingenstans om man inte använde sig av armbågar och en del knytnävar. svetten rann och paniken skrek. ringde tillslut ett nödsamtal till mamma som fick komma ner och hjälpa mig. herre jesus. utan att jag vet hur så hade jag i allafall med mig några påsar hem. blidde ett par tjocka, svarta strumbyxor, eftersom jag pajat mina gamla. ett par örhängen i "party-modell" och en liten grå klänning. skit tråkig egentligen. men jag ska försöka göra vad jag kan för att skoja till den en aning.

nu ere bröllop som gäller. jiha!

Jag har lite ångest över att jag sitter här och gör ingenting. Jag känner på mig att min helg och de närmaste veckorna kommer bli stressiga. Jag bara känner det på mig. Och då känns det lite onödigt att slösa bort 2 värdefulla timmar. .

Jag har sovmorgon idag. Börjar inte förrän 11,40. Jag sov hos Jocke och åkte med honom när han skulle till skolan vid 8. Inte till skolan alltså.. Jag åkte hem. Sov en timme. Duschade. Gjorde i ordnining mig. Och nu sitter jag här. Jag borde egentligen gå ned till centrum och leta tänkbara bröllopskläder. För det kommer jag inte att hinna imorgon. Och jag har absolut inga kläder! Paniken börjar krypa i mig.

låt mig få klaga lite. ni överpositiva människor som tycker att jag är grinig och negativ har nu ett val att sluta läsa. nu var jag snäll som varnade.

jag vill klaga lite på allt idag. det första jag kommer på är petter. rapparen alltså. han har ju kommit med en ny "hit". men herre gud säger jag. har ni hört den? det skulle lika gärna kunna vara en 4åring som skrivit texten. och hans sång är inge strålande den heller. han låter rent ut sagt ur löjlig. pinsam. borde inte han sluta med rappning snart? han börjar väl komma i dom åren... känns som om han hållt på ett riktigt bra tag i allafall. men bara för att han är känd så kan han komma med vilka soplåtar som helst. dom spelas på radio 24/7 ändå. jävla suglåt.

det andra jag vill klaga på är nog mig själv. eller nej. inte mig själv. det är snarare min oro jag vill klaga på. jag är liksom trött på att den existerar. jag blir alltid så himla orolig för saker och ting. ångest upp till öronen över en minimal liten smågrej. så typiskt mig. just nu är det två saker som väger lite tyngre i min ångesttungamage. det första är att jag ska jobba imorgon på mitt nya jobb. okej nu ljög jag lite. jag ska egntligen bara gå på introduktion, men det låter  så himla töntigt att säga att jag är nervös för att bara gå med och titta när andra jobbar. men om ärligheten ska fram så är det så det är. exakt så. jag är så inihelvettenervös.

det andra jag har ångest över låter säkert ännu töntigare. ja, jag känner det nu. att det är töntigt. ni kommer säkert skratta. jag är orolig över min pojkvän. han ska på djurgården-aik ikväll. derby. tydligen en skit viktig match. en match mellan aik och djurgården betyder bråk. och joakim + bråk lyckas alltid komma i kontakt med varandra. hur och varför kan jag inte svara på. jag har en ruskigt jobbig känsla av att min mobil kommer ringa inatt från ett sjukus eller från en skadad joakim. jag har onda aningar.

blä. jag är trött på det här. jag är inne i en dimmig vardag. inget är kul.
jag längtar till bandyn. då har mina oroligheter varit.
nej, nu ska jag käka lite fullkornsris innan tv soffan är min.

hejdå

varför har det blivit så att jag på senare tid aldrig hinner klart med ett inlägg innan jag raderar allt och loggar ut?

Ibland kan man ha turen att få träffa på en riktigt konstig människa. Igår måste varit min lyckodag. Jag mötte tre.
Den första, och kanske konstigaste, upptäcktes på våran extremt långsamma håltimme som vi har varje torsdag. Jag, leverrensade Sis och pojkvän Joakim satt på en bänk i täby centrum. För er som känner täby centrum så kan jag förklara lite mer detaljerat, att bredvid slipsgossen på 2a våningen, finns det ett par glasdörrar och bakom dom gömmer det sig toaletter. Jag vet, helt överraskande. Mittemot dessa dörrar finns även en bänk. Där befann vi oss just i denna stund. Leverrensade Sis hade köpt sig ett paket vindruvor som hon nu skulle skölja. Hon gick in genom glasdörrarna, som stod öppna, och gick in i den lilla gången mot toaletten som finns längst bort. Hon vände innan hon kom fram. "-Guud, det luktar verkligen bajs här inne!" Och sedan "-Ni måste bara gå dit och lukta!" Jag och pojkvän Joakim hade ingen lust att lukta på bajs så vi satt kvar. Sis satte sig också på bänken igen. Bajslukten var tydligen alldeles för stark för att kunna sköja hennes vindruvor.
Efter ca 10-15 minuter öppnas dörren till toaletten. Tydligen har det varit någon där inne. I bajslukten. Ut kommer det en tant/dam. Hon har en kort röd kofta på sig, ett par svarta skor, håller en väska i ena handen och en plastpåse med kläder i den andra. Inget mer. Hon hade inga byxor på sig! Ett par vita trosor i "mormor-trosa-modell" var allt som prydde hennes skrynkligt vita ben. Och där gick hon. Mitt i centrum, nästan naken!

På eftermiddagen när jag och pojkvän Joakim skulle gena genom centrum för att gå mot bussarna. Då går vi förbi nästa konstiga människa. En stackars tant som går långsamt, långsamt, lutande mot sin rulator. Hennes byxor hänger nästan nere vid knäna! I allafall nedanför skinkorna. Och inga trosor finns! Tack och lov kom det en man fram till henne, frågade hur hon mådde och drog försiktigt upp hennes byxor. Tack och lov för att det finns så snälla människor.

Två halvnakna tanter på en dag. Hur ofta händer det?

Den tredje konstiga människan  vet jag inte om jag vill berätta om. Jag känner mig ganska elak att kalla denna tant för konstig. Hon var nog bara tjock. Riktigt tjock.