clarast.blogg.se

Vaknade av att det smattrade på rutan. Grått, disigt och blött. Nu är det höst minsan. Jag tillbringade min natt i Adams säng på rystavägen. Dock utan Adam. Tack och lov. Vi var på middag hemma hos papsen igår kväll och sedan var jag för lat för att orka släpa mig hem. Varför jag inte sov i mitt rum vet jag inte. Jag har liksom vant mig med en liten lägenhet och att jag skulle gå ned och sova ensam i källaren medan pappa sover två våningar längre bort kändes konstigt nog lite kusligt. Jag har blivit knäpp. Dessutom hörde jag steg i hallen under kvällen. Men dom fick jag ignorera efter att jag redan jagat upp pappa en gång för att titta. Han hittade inga inbrottstjuvar eller monster och jag fick intala mig själv att det bara var i mitt huvud som stegen fanns. Det känns jätte jobbigt att sagta men säkert börja känna sig som en gäst i sitt egna hem. Det är en mycket hemsk känsla. Jag hatar det. 

Idag är det då regn gott folk. Ett höst väder som heter duga. Berndt ringde för en stund sedan och berättade att han har bokad badmintontid för oss under dagen. Så nu ska vi spela badminton. Det var väl ungefär hundra år sedan sist. Måste ha varit någon gympa lektion i skarpängsskolan som var senast. Men det ska bli kul. Måste dock först hem och hämta lite idrotts kläder.