Jag är konstig.
På praktisk marknadsföringen idag blev jag totalstressad. Och nu är min helg förstörd. Tydligen har vi en hög med jobb tills nästa vecka, som jag blundat för lite för länge. Detta orsakar panik i min skalle. Ett shema är gjort. Ett shema som jag ska förlja med punkt och pricka. Allt för att dessa veckor ska fungera och inte sluta i katastrof. Jag har miljtontals med saker som ska inlämnas, redovisas, skrivas och talas. Allt till nästa vecka. Detta kom jag på idag. Idag är det onsdag. Klockan är 15,57 och om 20 minuter ska jag till tåget. Hemma är jag inte tidigare än 19,30. På tok för sent att hitta fram orken till att plugga. Imorgon är det torsdag. Nanny-Clara ska hämta barn och lär inte komma hem innan det är för sent. Igen. Fredag blir det Horse Show. Lördag är det fest dagen lång och söndag är det morfar-dag. Jag är fullbokad. Plugg finns inte med på kartan.
När jag nu har 20 minuter över en sådan här stressig vecka. En vecka där varje minut är värd en diamant. Vad tror ni jag gör då? Jo, jag sätter mig och skriver på bloggen. Bloggen som jag inte har rört på veckor. Åh vad stolt jag blir över mig själv.
Herre.
Blogg uppdaterad
Nu har vi fått det ur världen.
minus
I detta läge önskar jag att jag hade en hemlig blogg. En hemlig blogg där jag kan skriva ned all jävla äcklig skit som jag bär på. All äcklig jävla skit som finns inne i min kropp och som jag bara vill skrika ut. OKEJ?
Sanningens ögonblick
jag klarar nog inte av mer
Big girl, you are beautiful!
Nej jag får ingen struktur på mitt skrivande över huvud taget. Det jag egentligen vill framföra är att jag mår ruskigt bra idag. Jag måste ha vaknad på en jävligt bra sida i morse, för idag är mitt humör på topp. Sedan vill jag också säga att jag har varit i stallet idag, vilket var mycket trevligt. Jag och pollemannen tog oss en mysig höstpromenad med Therese och Oskar. Till sist vill jag nämna att vi ska på middag hos mormor & morfar idag. Det tycker jag om! Nu tror jag att jag har sagt det jag vill säga. Eller nej, en sak till. Det var att jag har lite ångest över svenska nationella provet, del B, som ska skrivas på tisdag. Tydligen ska vi skriva en argumenterande text om drömmar, i fem timmar. Från klockan 14 till klockan 19. Den tiden då mitt huvud är som dimmigast. Det blir ju najs! En sak till hinner jag ta upp. Det är att på fredag ska PhotoClick UF befinna sig på mässan "Kvinnor Kan" för att representera hela sveriges alla uf-företag. Är det ballt eller är det ballt?
Vi hörs!
KYLA
Kort nu.
Det är alldeles för kallt ute.
Idag har jag och Joakim varit i stan.
Jag är kär i Joakim.
Mitt tangentbord måste damsugas.
Jag har en jobbig känsla i magen.
Bianca och Sis kommer på middag ikväll.
Vi hoppas att det är 18 på tegel ikväll.
Jag längtar tills det är helg fast det är det.
fredagens fredag
Nu sitter jag i biblioteket. Igen. Jag börjar känna mig oroväckande hemma här. Varför jag inte går hem och avnjuter min extra timme av ledig tid beror på att jag ska hämta barnen på dagis samt skola och eftersom "öppen scen" pågår på 6års kan jag inte komma för tidigt.
Idag och har jag och Joakim 10 månader. Vi har officiellt varit ett par i 10 månader med idag. Om två ynka-pytte-fjutt-månader har jag haft ett ettårigt långt förhållande. Jag kan inte fatta det. Men så är det. Joakim är bäst, ingen protest! Med det skulle jag även berätta att han och jag ska tillbringa kvällen ikväll.
På lördag hoppas jag på lite partande. Någon? Det blidde nämligen ingen barnvaktning och jag känner ett efterlängtat sug efter en bra fylla. Ja. Det är sanningen det.
Nu ska jag kila till de underbara ungarna på dagis! Puss och hej!
a men tja
Idag har varit en redig skrivardag för min del. Lektionstiden har dock inte varit alltför lång. Ungefär 1h 30min skulle jag tippa på att det handlade om. Sedan har jag dessvärre spenderat resten av dagens tid i skolans bibliotek. Jag satt vid en och samma dator, utan att röra mig, i cirkus 5 timmar. Att jag frivilligt väljer att sitta här nu är oroväckande. Men på grund av dessa 5 timmar i ett bibliotek, framför en dator, har vårat företag en affärsplan att lämna in imorgon. Det känns skönt. Värt varenda minut.
Imorgon är det dags för barnflickan att komma fram igen. Denna gång utan misstag. Bara det inte regnar! Det skulle bli en mardröm, ren katastrof! Detta med tanke på att min promenad ligger på drygt en timme. Att dessutom ha två, ganska lata, barn med mig gör inte promenaden lättare.
Nej gud nu börjar Adam snarka. Datorn befinner sig i hans rum. Där han just nu ligger och sover. Jag klarar inte av ljudet från snarkningar. Det är någon sorts fobi jag har. Det liksom kryper inom mig och jag blir så himla frustrerad. Jag klarar det inte. Måste sluta skriva.
Snark.
Jocke, varför lösenordsskyddad blogg?
Sedan var jag ju barnvakt. Föräldrarfika på dagis och allt. Hemfärden gick bra. Allt gick förresten bra medan jag var där. Väl hemma kom jag på misstagen. Misstag 1 - Jag glömde lämna en lapp som N fått på 6års. Misstag 2 - Jag glömde E´s använda blöja mitt på badrumsgolvet. Helt öppen. Misstag 3 - Jag glömde kryssa för att E gått hem från dagis. Misstag 4 - Jag glömde meddela att N ska simma idag.
Ångest.
På kvällen var det sedan bandy. Vilket sög det med. Jag var med på 2 korta matcher innan jag gav upp. Jag kände ingen mening med varför jag skulle stå där mitt på plan som en förvirrad stork. Bara pinsamt och helt onödigt.
Men idag är det en ny dag. En lång sådan. Efter skolan ska jag till stallet, där jag inte varit på en evighet. Och sedan är det middag hos familjen Therese. Ska bli väldigt trevligt!
Hej och hå.
sdifb
Idag ska jag ha svenska nationella prov del A, muntlig redovisning. Jag blev klar med min redovisning klockan 23 i går kväll. Ingen hit. Känner mig jätte otaggad och missnöjd. Det får väl gå an att själva innehållet suger pung, bara jag kan framföra det ordentligt så blir jag nöjd. Jag vill absolut inte stå där och stamma med blicken fäst på mina papper. Då kan jag lika gärna hoppa över hela grejen med detsamma. Usch, jag är nervös!
Jag har varit i fjällen i helgen. Jag har märkt att jag är rätt dålig på att skriva om det som varit. Jag väljer hellre att skriva om det som kommer. Vet inte varför. Jag tror att det är så jag lever. Jag är steget före. Mamma tjatar alltid på mig att jag ska leva i nu:et. Men gud så svårt det är när man har så mycket som måste göras. Men fjällen som sagt. Det var en lyckad resa. Vädret kunde inte varit bättre! Dessutom tyckte jag att det var ganska mysigt med snö. Antagligen blev jag påverkad av alla snöfantaster som fanns runt omkring mig...
Idag är det premiär för min barnflicka-roll. Jag ska nämligen hämta mina nyinskaffade barn på dagis för första gången idag. Lite nervös är jag. Tänk om jag inte hittar dem? Det är säkert 100 olika barn som springer runt och jag ska bara ha två av dem. Plus att de har tjocka overaller, mössor och vantar som täcker hela dem. Spännande.
Hej då!
ps. jag har julkänslor :)
Hejdå
Nu åker jag till fjällen.
Hejdå!