Uppföljning av "hejsan gulskalle"
(OBS, för att kunna hänga med i detta jag nu ska skriva måste du ha läst mitt tidigare inlägg "hejsan gulskalle". Bara ett väldigt hett tips sådär på lördag förmiddagen!)
Jag tror inte jag klarar hålla det inne längre. Paniken börjar närma sig. Jag känner hur den stiger upp från magen, genom halsen och snart ut genom mun, näsa och ögon. Och det går fort. Alldeles för fort. Igår tyckte jag ändå att det kändes ganska okej. Jag fick känslor som "det kanske inte blev så tokigt ändå?" och "det här kommer jag nog trivas med". Ja, det är mitt hår jag pratar om. Totalt misslyckande. Idag förstår jag inte hur jag ens ska kunna visa mig ute bland folk utan att bli totalt utskrattad. (Bakon ryggen såklart, för det är så vi människor gör.) Nej usch. Mitt självförtroende är inte på max idag kan jag säga. Gult hår är ju bland det värsta man kan ha (enligt mig). Om man bara har en miniliten röd prick i ansiktet lyser den från flera km avstånd om man har gult hår. Och inga kläder passar till gult hår heller.
Tack och lov är inte hela håret så där knallgult längre. Jag har använt mitt silvershampoo några gånger och tack och lov har en del slingor i håret förvandlats till vita. Vitt var ju mitt mål med hela färgningen, så det är ju gul att några slingor blivit det i allafall. (Haha, det är ju "gul" att några slingor blivit det. Kul menar jag såklart!) Det värsta är att shampoot är inne på sina sista dagar. Det är väldigt snart slut och räcker endast för någon tvätt till. Jag måste bli frisk nu så att jag kan inskaffa mig mer! Jag har verkligen ångest inför skolan på måndag. Jag kan ju inte bära mössa i evigheter. Inte nu när jag bara har en jag vill använda också. Jag måste bli frisk så att jag kan inköpa mig fler mössor också! Samtidigt är det "tur i oturen" att jag är sjuk just när detta misslyckande händer. Jag har ju faktiskt en förklaring till att inte behöva träffa människor. Dock kommer sjukdomen försvinna medan håret sitter kvar. Suck. Vilka problem jag har.
Jag tror inte jag klarar hålla det inne längre. Paniken börjar närma sig. Jag känner hur den stiger upp från magen, genom halsen och snart ut genom mun, näsa och ögon. Och det går fort. Alldeles för fort. Igår tyckte jag ändå att det kändes ganska okej. Jag fick känslor som "det kanske inte blev så tokigt ändå?" och "det här kommer jag nog trivas med". Ja, det är mitt hår jag pratar om. Totalt misslyckande. Idag förstår jag inte hur jag ens ska kunna visa mig ute bland folk utan att bli totalt utskrattad. (Bakon ryggen såklart, för det är så vi människor gör.) Nej usch. Mitt självförtroende är inte på max idag kan jag säga. Gult hår är ju bland det värsta man kan ha (enligt mig). Om man bara har en miniliten röd prick i ansiktet lyser den från flera km avstånd om man har gult hår. Och inga kläder passar till gult hår heller.
Tack och lov är inte hela håret så där knallgult längre. Jag har använt mitt silvershampoo några gånger och tack och lov har en del slingor i håret förvandlats till vita. Vitt var ju mitt mål med hela färgningen, så det är ju gul att några slingor blivit det i allafall. (Haha, det är ju "gul" att några slingor blivit det. Kul menar jag såklart!) Det värsta är att shampoot är inne på sina sista dagar. Det är väldigt snart slut och räcker endast för någon tvätt till. Jag måste bli frisk nu så att jag kan inskaffa mig mer! Jag har verkligen ångest inför skolan på måndag. Jag kan ju inte bära mössa i evigheter. Inte nu när jag bara har en jag vill använda också. Jag måste bli frisk så att jag kan inköpa mig fler mössor också! Samtidigt är det "tur i oturen" att jag är sjuk just när detta misslyckande händer. Jag har ju faktiskt en förklaring till att inte behöva träffa människor. Dock kommer sjukdomen försvinna medan håret sitter kvar. Suck. Vilka problem jag har.
Kommentarer
Trackback