clarast.blogg.se

Och så sitter man här igen. Imorgon är det fredag och man har klarat av yttligare en vecka i sitt liv. Helg helg helg. Känns som om det verkligen är på tiden. Förra helgen gick ju åt till hästen. Detta min helg, mohaha. På fredag, imorgon alltså (gud vad skönt) ska jag, efter att ha ridit lektion, åka hem till Jocke. Där serveras middag med hans familj + mormor. Spännande att träffa henne. Är ärligt talat lite nervös. Men det ska bli väldigt mys!
Lördag är det väl antagligen slapp hos Joakim på morgonen/förmiddagen. På eftermiddagen bjuds det på våffel-fika hos systeryster Cecilia och lite partyparty på kvällen för hoppningsvis.
Söndag blir en stalldag med städning och grillning... Mysigt det med om vädret är på rätt sida vill säga.

Idag skulle jag övningsköra med körkortsteorin som vi har i skolan. Jag hade nämligen äntligen bokat upp mig på en tid och stressade verkligen dit för att hinna. Fick jaga hem Joakim, hetsa i mig mat, pluss att jag fick ett rejält magknip pga av min stressiga powerwalk mot körbanan. Möter Bianca och Cecilia (mina körpolare) och vandrar mot banan. Väl framme får vi reda på att vi missat tiden. Vi fick välja på att vara typ två timmar försenade eller en timme för tidiga. Vi valde det sista. Tyvärr hade ingen av oss varken ork eller lust att stå och göra ingenting i 60 långa minuter och avlägsnade därför snabbt från platsen. Lagom arga och irriterade. Jag tog då istället en sväng genom centrum på g mot bussen och köpte mig två söta toppar. (Det finns inget ont som inte har något gott med sig.)

Puss

Äääääääääääntligen kan jag börja skriva. Jag har ju hört från ryktesvägen att Blogg.se är ganska sådär krånglig, men jag har inte riktigt upplevt det själv, förrän idag. Herre vad länge jag har försökt att logga in liksom. Gah. Skönt att äntligen vara här och få skriva av sig lite.
 
Dagen har varit bra. Inte dålig, inte bäst, men bra! Solen sken från start så det gjorde att humöret höjdes ett snäpp när väckerklockan slog "gå-till-skolan". Skolan gick väl ganska lugnt till. Jag gick på lektionerna och så.. Inte så mycket mer med det. Sedan var det stalldags. Har blivit mycket häst nu, men i vårvädret är det verkligen kul att ha häst! Underbart att få vara i stallet när solen skiner och man inte har alltför bråttom. Kunna glömma sina saker man borde göra för en stund och bara ta det lugnt i solen med sin polleman. Som tyvärr inte är fullt så gullig och snäll som man kanske kan önska. Men hey, man kan ju inte få allt!

Någon läxläsning har jag inte fått kraft till idag. Det får bli dubbelt upp imorgon. Och glosläsning på rasten. Det funkar. Istället har jag tramsat runt i någon sorts förberedelse inför plugg, som aldrig startades. Adam och Sebastian tvingade mig att försöka få igång mopp(helvettet) utan resultat. Det måste vara något allvarligt fel på den maskinen så som vi sprang! Noll poäng i livslust eller nått. Stackars krake. Jag har också ätit middag (okej, kanske ingen ursäkt till att inte ha pluggat, men jag hjälpte till med salladen också - vilket tog ganska lång tid.) Och jag har suttit vid datorn för att börja leta fakta inför svenska uppsatsen. Jag hittade ingen.

Imorgon är det en ny dag och vem vet. Kanske är det just imorgon som är min pluggar dag. Det kanske är just imorgon som jag kommer lära in mig alla glosor på 2 sekunder och hitta svenska-fakta hur lätt som helst... Då är det ju onödigt att jag kämpar och lider idag, eftersom det tydligt inte är en pluggardag. Nej, sovdags. Det är vad det är! :)

Puss och hej 

Nej nu har jag säkert suttit 2 minuter i sträck med fingrarna i startposition på tangentbordet, utan att få ned en endaste liten bokstav. Jag har liksom inte så mycket att säga. Inget som jag känner är värt att skriva ned iallafall. Egentligen skulle jag vilja klaga lite på hur jag mår och känner, på skolan som är värre än någonsin, jobbiga och irriterande personer och på hur otroligt dålig den här dagen har varit, men jag vill inte att ni ska gorma och skrika pga att jag (alltid) är så himla negativ. Därför tar vi det någon annan dag.

Solen sken (skiner) idag när jag kom hem från skolan. Mamma satt på verandan och läste. Jag gjorde henne sällskap med mina 1000000000000000000 skolböcker. Konstigt nog blev jag på mycket bättre humör av att bara sitta där (även om jag aldrig såg min stora, feta, tjocka, fula, hög med böcker minska). Det gjorde inte så mycket. Solen styrde mitt humör och vägen var uppåt. Heja solen! Dock försvann solen från verandan efter några få timmar. Det gjorde inte högen. Suck. Så nu sitter jag här med ett mindre bra humör, inne, med en fet hög bredvid mig. Dags för nedbrytning.....

puss o hej

Det är verkligen på tiden att jag skriver nu! Det var alldeles för länge sedan. Detta betyder alltså att jag har haft fullt upp sedan sist, vilket både kan ses positivt (jag har haft ett liv att leva) och negativt (jag har haft så stressigt att jag inte hunnit leva mitt liv.) Eftersom jag nu skriver borde jag äntligen ha fått tid till att leva/tappat min liv att leva,  men det stämmer ej. Jag är nämligen mer stressad än någonsin. Jag har slarvat otroligt mycket den här veckan. Jag har tagit sovmorgon varje morgon (dock inte idag - jippi! ) och jag har slarvat med prov, läxor och inlämningar... Detta har skapat en fruktansvärd mördarvecka inför nästa vecka! Ett ton läxor, ett ex antal kg prov och några hg med inlämningar som ska in väntar på mig. P a l l a !

Idag hade jag prov. På stress. Ja du hör själv vad korkat. Stressprovet gjorde mig galet stressad och det gjorde mig okoncentrerad och det gjorde att jag inte kunde plugga och det gjorde att jag inte har ett skvatt om hur det gick. Ett prov om stress..... ts, vilket skämt!

Snart ska jag iväg till Sigtuna. Jag ska på ridkurs med min kuse. Han är dock redan där och har varit där hela veckan lång för att tränas. Nu ska jag (och resten av ryttarna till de hästar som är inlämnade) komma dit och bo + rida lektioner t.o.m. söndag. Jag är inte särskillt taggad måste jag erkänna. Känner att jag inte riktigt har tid för det här utan skulle behöva min helg för att komma ikapp lite i alla ämnen som jag ligger efter i. Med det menar jag att jag helt ärligt ligger efter i alla ämnen. Panik på den fronten alltså. Riktig panik.

Förra helgen var jag ju i fjällen förresten! Uuuuuuuuunderbart skojigt ^^ Hinner tyvärr inte skriva så detaljerat om det, men kort och gott - det blev jätte lyckat! Jag längtar SÅ tillbaka.

Nej nu ska jag packa lite häst nörds prylar som jag behöver för min häst nörds helg med andra häst nördar.

Seee yaaa :)

Åh vilken bra dag jag haft idag! Jag var dock något så grymt trött i morse att jag inte trodde att jag skulle överleva de få stegen mellan säng och dush. Men hör och häpna, jag klarade det! Nästa negativa känsla som följde var väl att det faktiskt var onsdag idag och inte alls torsdag som jag trodde. Det var bara att bita ihop helt enkelt. Inget att whina om. Sedan flöt allt bara på. Eller ännu bättre, men jag kommer inte på något bra uttryck för detta.
Alla har varit så himla trevliga idag ^^ Det måste vara det underbara vädret som gör oss så mycket positivare. Det kom en kvinna fram till mig idag när jag strosade runt på vasagatan och berömde mig massa för mitt hår som tydligen var sååå fint!! Mitt hår som jag gråtit så mycket blod över, haha! Jag blev verkligen jätte paff och jätte glad. Sådant borde människor göra mer. Bara gå fram till någon sådär som man tycker är söt, har något fint på sig etc., och bara säga det! Man blir ju så himla glad av det! :) Sedan blev jag också bjuden på min yoghurt, som jag hade för lite pengar till, när jag handlade på ica. Det också av en helt främmande människa. Mycket överraskande och grymt trevligt! 
Tack för dagen! Nu ska jag ha en bra kväll med Bianca framför Grey's (som är flyttad till onsdagar).
Puss och hej! :)

(OBS, för att kunna hänga med i detta jag nu ska skriva måste du ha läst mitt tidigare inlägg "hejsan gulskalle". Bara ett väldigt hett tips sådär på lördag förmiddagen!)

Jag tror inte jag klarar hålla det inne längre. Paniken börjar närma sig. Jag känner hur den stiger upp från magen, genom halsen och snart ut genom mun, näsa och ögon. Och det går fort. Alldeles för fort. Igår tyckte jag ändå att det kändes ganska okej. Jag fick känslor som "det kanske inte blev så tokigt ändå?" och "det här kommer jag nog trivas med". Ja, det är mitt hår jag pratar om. Totalt misslyckande. Idag förstår jag inte hur jag ens ska kunna visa mig ute bland folk utan att bli totalt utskrattad. (Bakon ryggen såklart, för det är så vi människor gör.) Nej usch. Mitt självförtroende är inte på max idag kan jag säga. Gult hår är ju bland det värsta man kan ha (enligt mig). Om man bara har en miniliten röd prick i ansiktet lyser den från flera km avstånd om man har gult hår. Och inga kläder passar till gult hår heller.
Tack och lov är inte hela håret så där knallgult längre. Jag har använt mitt silvershampoo några gånger och tack och lov har en del slingor i håret förvandlats till vita. Vitt var ju mitt mål med hela färgningen, så det är ju gul att några slingor blivit det i allafall. (Haha, det är ju "gul" att några slingor blivit det. Kul menar jag såklart!) Det värsta är att shampoot är inne på sina sista dagar. Det är väldigt snart slut och räcker endast för någon tvätt till. Jag måste bli frisk nu så att jag kan inskaffa mig mer! Jag har verkligen ångest inför skolan på måndag. Jag kan ju inte bära mössa i evigheter. Inte nu när jag bara har en jag vill använda också. Jag måste bli frisk så att jag kan inköpa mig fler mössor också! Samtidigt är det "tur i oturen" att jag är sjuk just när detta misslyckande händer. Jag har ju faktiskt en förklaring till att inte behöva träffa människor. Dock kommer sjukdomen försvinna medan håret sitter kvar. Suck. Vilka problem jag har.

Jag har absolut ingenting att göra. Jag har tom så tråkigt att jag sminkat mig (och tyckte det var roligt!). Det är tredje dagen jag går runt här hemma. Tack och lov börjar jag äntligen känna att min hälsa går mot bättringsväg. Det är farligt att låta mig gå hemma och inte ha någonting att göra.  Igår kväll tillexempel, då fick jag och mamma ett sådant där färga-håret-attack som bara vi två kan få. Mamma gjorde lite blonda slingor sådär på måfå medan jag hade tänkt att köra med mössa, för att bli ganska rejält mycket blondare. Tyvärr hade vi ingen mössa hemma och ingen mössa följde med i något av paketen (puckat värre), så jag bestämde mig för att köra på hela håret istället. Jag ska inte berätta i detalj vilket kaos det blev, men jag kan kort säga att mitt hår blev gult. Knallgult. Även fast jag satt med färgen i håret under 55 minuter. Hela 30 minuter längre än rekomenderat liksom. Skratt och ilska kom vartannat ur min och mammas munnar. Dock mest skratt, för herre vad ful jag var! Det var bara dags att rota igenom alla badrumsskåp efter nån gammal blondering. Hittade tre olika faktiskt, så nu var det bara att göra om det. Resultatet blev (hahaha) värre. = gulare. Silvershampoo i mängder är det som gäller nu. Tacka vet jag att det är helg så att jag hinner använda shampoot någon gång innan skolan. Thihi.