Den är över
Min "komma-hem-från-sol-och-värme-till-slask-och-kyla-deprition" har äntligen flygit sin kos. Äntligen äntligen äntligen! Jag tror att det var en av mina grövre depritioner i mitt liv, med tanke på att jag faktiskt berättade för min mamma att jag rent ut sagt tröttnat på att leva, att min själ inte mådde bra och andra rakt-på-sak faktorer som bekymrade inte bara henne utan även mig väldigt mycket. Skolan fick väl de största smällarna då jag inte kände att priotera uppgifter som företagsekonomi och engelska texter. Men som sagt, nu är jag på banan igen och är här för att stanna. Jag har nu förstått att jag inte får tillbaka 30 graders värmen, havet, den vita sanden och palmerna på ett bra tag, utan det är bara att tacka och ta emot att jag fått ha det så underbart en tid. Nu gäller det att ta vara på andra ljuspunkter. Tillexempel helgerna (två dagars "ledighet" då jag får välja själv när jag ska plugga), eller då man kan antyda att det faktiskt finns en sol bakom alla dessa gråa moln och sist vännerna som inte fanns i Thailand men som jag kan se hur mycket jag vill nu!! Dem går ju inte att vara utan helt enkelt.
Idag ska jag in till stan och käka lunch med min kompis Sarah. Vi hade då egentligen planerat att sitta ute i solsken med tjocka jackor, filtar och en varm choklad, men någon annan måste hunnit före med idén och bokat upp solen före oss. Rackarns osis alltså. Men inte klaga för det heller. Man ska inte underskatta inomhus!
C ya :)