clarast.blogg.se

Även om större delen av mitt liv har varit ett äkta singelliv så har jag konstigt nog alltid älskat denna dag fylld med hjärtan, rödrosa färger, blommor och choklad. Det har varit lite extra mysigt att komma till skolan, som oftast varit prydd med dekorationer och dessa små hälsningar i form av lappar som skickas runt mellan nära och kära. Att min egna mamma också är ett stort fan av denna dag gör dagen ännu bättre. Att vakna med paket och godis på frukostbordet är ju faktiskt inte helt fel. Jag har ju aldrig funderat så mycket på att det är från min mamma och inte någon drömprins som är stört förälskad i mig. Det har aldrig varit något som stört mig.
Detta år däremot. Detta år är annorlunda. Jag har för sjutton ångest inför den dag som brukar vara en av mina favoriter. Jag börjar förstå Therse (som är en riktig flickväns-tjej) som brukar säga "jag haatar allahjärtansdag!" Och jag har aldrig förstått hur hon ens kan tänka så. Nu börjar jag göra det. Vad ska man göra? För visst måste man göra någonting åt sin kära på denna kärleksdag? Detta är stressande. Och om det inte skulle vara nog stressande med att den är imorgon, så sitter jag hemma och är sjuk. Jag kan alltså inte fara ut och leta reda på det där perfekta som Joakim är värd. Jag sitter här jag sitter och kommer ingenstans. Sådär lagom kul.
Fan. Man kan inte ge kärlek på beställning herre gud!