clarast.blogg.se

Mitt liv som arton är obeskrivligt. Punkt. Inte obeskrivligt bra, inte obeskrivligt dåligt. Bara obeskrivnligt. Som att leva i en tjock dimma.

I fredags var det kalas hela dagen lång. Vaknade hemma hos mamma av uppvaktning på sängen med sång, tårta och paket. På dagen var det sedan full fart i våran lilla lägenhet då släkt och vänner trippade in för att gratta "lilla clara". Underbart trevligt! Och trevligare blev det. På kvällen vare fest! Weho. Papsen bjöd på hus. Lyckad kväll, aaabsolut! Jag hoppas även att mina gäster hade en lika knasig kväll som jag.

På morgoen blev det sedan lite pride parad med nattgästerna som jag fått. Även om inte alla uppskattade paraden så njöt jag. Helt fantastiska människor enligt mig. Gudomligt roligt.

Kom sedan hem och var mer eller mindre död i kropp och huvud. Men sova fanns det inte tid för. Nej det var bara att samla ihop nya krafter (som inte fanns) för nu var det dags var Stokkens land. Jag och jocke fick med oss Julle & Frida, vilket var mycket kul. Kvällen i Vaxholm blev också lyckad. Det behövs inte mycket för att falla in i dimman sådär dagen efter. Och det var ju bra med tankte på pengar och resurser.

Kom hem vid halv 5 och sov en orolig natt innan det var dags igen. Kalas. Än var inte firandet över. Idag var det pappas sida som skulle få ta del av mitt 18 åriga liv. Även om jag var bakis som en kossa, trött, irriterad och fruktansvärt seg, så blev även detta kalas bra. Kul att träffa alla kusiner.

Middag hos Ewetz och sedan film med Jullan. Skön avslutning på hela denna tokiga helg. Sov sedan hos mamma där jag nu befinner mig i denna stund. Har precis tagit en pause ur min pressa-allt-du-kan-tid på balkongen. Men ska nog återgå till min bästa vän - solen.

Tack alla galna människor som har firat mig och gjort mitt artonåriga liv till en kanon start!