clarast.blogg.se

Nej nu måste jag få avdeprimera mig en aning. Jag hoppas innerligt att jag inte är ensam om det jag känner just nu. Om det visar sig att jag är ett knäppt psyko blir jag galen. Ordagrant, galen! Vissa dagar kan jag nämligen bli rejält deppig. Det märks inte på morgonen om det kommer bli en sådan dag eller inte, utan denna känsla kan komma inom tio ynka minuter. Skjuta mig med lasersikte rakt i magen utan någon som helt förvarning! Helt livsfarligt!
Idag vaknade jag av mig själv och inte av någon äcklig ful klocka som ringde och skar i mina hjärnbanor. Jag gick sedan upp, drog upp rullgardinen och sa varsogod åt solen att skina in i mitt rum. Lisa låg fortfarande och snarkade på golvet. Jag lät henne ligga, även om jag lovat att väcke henne ifall jag vaknade tidigare. Jag gick istället ned och satte på radion, as usuall. 
Dagen flöt på. Lisa och jag var ute i snön innan vi gick vidare hem till henne och lagade lite lunch till oss och våra "söner" Emil och Olle. Några timmar senare satt jag och åt middag på Taco Bar med Jossan. Vi skulle se bion "Djävulen bär Prada" , som får ett mycket bra betyg av oss båda. Super bra film!
Ungefär 45 minuter efter bions slut kom detta skott. Den där jävla skytten måste stått och gömt sig bakom någon överviktig medelåldring och gått på då jag minst anade det... Snittsiga typer det där. Jag blev iallafall deprimerad jävligt fort, utan förvarning som jag nämde tidigare. Därför sitter jag nu ensam med min radio och min dator och knapprar ned några dåliga rader om någon sorglig flicka som inte har vänner att prata med utan bara sin blogg.se. Tycker du att det låter det patetiskt? Mohaha, jag med!!

Hörs!