typ hej och hjälp
Precis när jag skulle sätta ned fingrarna på tangentbordet rasande mer eller mindre hela mitt badrum ihop. Eftersom jag är helt ensam hemma kan du bara gissa hur många meter jag flög upp i luften. Skrek jag till och med till lite? Nu sitter jag här med ett hjärta dunkande i 20 slag / sekund och jag är faktiskt lite skakis på händerna.
Jag har hunnit blivit skrämd två gånger denna morgon. Jag vaknade av att det plingade på ytterdörren vid sådär 9,00. Och eftersom jag vaknade av det betyder det att jag inte ens såg på gränsen till okej ut för att kunna öppna dörren. Jag valde därför att ligga kvar i sängen tills denna anonyma person gått sin väg. 1 minut senare plingar det igen. Jag tänkte, ja alla brukar ju faktiskt testa en gång till... det är normalt, och jag vände på mig och la mig på andra sidan. Yttligare 30 sekunder senare plingar det igen och sedan igen och igen. Vem i helv... kan det vara som så ivrgt vill in i mitt hus?! Nu började jag faktiskt bli riktigt nervös. Först och främst på vem det kan vara, men också för att jag kanske skulle bli tvungnen att visa upp mig som den skönhet jag är på morgonkvisten. Min första tanke var såklart snickare/rörmockare/elektriker m.m. Detta är en biverkning jag har fått pga min mammas och pappas kärlek för förändelser, ombyggnader och inredning, som jag har levt med under mina 17 år. Jag kände verkligen inte för att det skulle klampa in 3 gamla gubbar i stinkande sågspånskläder och skrikande hesa röster. Dessutom när de nu trodde att de var ensamna i huset... Skulle jag ändå gå och öppna....?
Pling plong, igen. Fan den här personen kommer verkligen inte gå härifrån.. Det hann nog plinga ytterligare 3 ggr innan jag satt mig upp i sängen och kollat mig yrvakert omkring.
Jag släpade mig försiktigt fram mot dörren. Jag ville ju inte att personen/erna som stod där utanför skulle se mig / höra mig, ifall jag bestämde mig för att inte öppna. Pling plock igen, och igen ....
Jag puttar upp min sovrumsdörr och ser till min förvåning att Adam är hemma !!!! GAH!! Jag kunde ju tillochmed höra hans snarkningar!! Och här har jag behövt vara rädd och nervös i en evighet, och så ligger han där och snarkar ?! Det är inte rättvist....
Självklart var det ju Adams kompis som stod utanför dörren också. Självklart så skulle han ju göra det och självklart var det Adam som hade försovigt sig. Och självklart fick min sovmorgon lida för det!!! Jag blir galen...
Aja.... nu ska jag ned o käka lite lunch innan jag drar iväg mot årets sista skoldag. Herre.... årets sista skoldag!! Det är inte klokt vad fort det gått. Imorgon åker jag som familjen Lindahls andra dotter till Thailand. Galet skönt, men nervöst! Jag hinner nog skriva lite om det ikväll, eller imorgon innan jag åker.
Puss och hej!
Jag har hunnit blivit skrämd två gånger denna morgon. Jag vaknade av att det plingade på ytterdörren vid sådär 9,00. Och eftersom jag vaknade av det betyder det att jag inte ens såg på gränsen till okej ut för att kunna öppna dörren. Jag valde därför att ligga kvar i sängen tills denna anonyma person gått sin väg. 1 minut senare plingar det igen. Jag tänkte, ja alla brukar ju faktiskt testa en gång till... det är normalt, och jag vände på mig och la mig på andra sidan. Yttligare 30 sekunder senare plingar det igen och sedan igen och igen. Vem i helv... kan det vara som så ivrgt vill in i mitt hus?! Nu började jag faktiskt bli riktigt nervös. Först och främst på vem det kan vara, men också för att jag kanske skulle bli tvungnen att visa upp mig som den skönhet jag är på morgonkvisten. Min första tanke var såklart snickare/rörmockare/elektriker m.m. Detta är en biverkning jag har fått pga min mammas och pappas kärlek för förändelser, ombyggnader och inredning, som jag har levt med under mina 17 år. Jag kände verkligen inte för att det skulle klampa in 3 gamla gubbar i stinkande sågspånskläder och skrikande hesa röster. Dessutom när de nu trodde att de var ensamna i huset... Skulle jag ändå gå och öppna....?
Pling plong, igen. Fan den här personen kommer verkligen inte gå härifrån.. Det hann nog plinga ytterligare 3 ggr innan jag satt mig upp i sängen och kollat mig yrvakert omkring.
Jag släpade mig försiktigt fram mot dörren. Jag ville ju inte att personen/erna som stod där utanför skulle se mig / höra mig, ifall jag bestämde mig för att inte öppna. Pling plock igen, och igen ....
Jag puttar upp min sovrumsdörr och ser till min förvåning att Adam är hemma !!!! GAH!! Jag kunde ju tillochmed höra hans snarkningar!! Och här har jag behövt vara rädd och nervös i en evighet, och så ligger han där och snarkar ?! Det är inte rättvist....
Självklart var det ju Adams kompis som stod utanför dörren också. Självklart så skulle han ju göra det och självklart var det Adam som hade försovigt sig. Och självklart fick min sovmorgon lida för det!!! Jag blir galen...
Aja.... nu ska jag ned o käka lite lunch innan jag drar iväg mot årets sista skoldag. Herre.... årets sista skoldag!! Det är inte klokt vad fort det gått. Imorgon åker jag som familjen Lindahls andra dotter till Thailand. Galet skönt, men nervöst! Jag hinner nog skriva lite om det ikväll, eller imorgon innan jag åker.
Puss och hej!
Kommentarer
Trackback