clarast.blogg.se

Såg en liten kul mening som någon person skrivit,  "love in my ass".  (Det låter så mycket roligare i huvudet än vad det ser ut skrivet.)

Jag är trött på kärlek. Ni som känner mig skrattade säkert till nu och tänker : "lilla lilla clara... du har ju inte ens varit med om någon riktig kärlek än." Nej precis. Det är väl just därför jag inte tycker om den! Antagligen har den något imot mig då den inte vågar visa sig ordentligt! Jag får därimot dofta lite, känna smaken av den, gissa mig till hur den ska smaka... För så fort jag vill ta en hel tugga försvarar den sig och går mot attack. Vad har jag gjort den för ont?! Varför ska jag behöva stå bredvid och titta?

Vissa säger att man måste älska sig själv innan någon ska kunna älska dig. Fuck that säger jag! Jag känner många som inte hade det självförtroendet från början, men då de träffat på denna "underbara" kärlek så har självförtroendet visst kommit och byggts upp bit för bit.

Det värsta är ju att när man väl fått känna smaken av den går det inte att släppa taget! Man vill ha mer!

Det är säkert som att försöka sluta röka (aldrig försökt), eller när man smakat en liten bit på en godis som smakade såå gott och man tillåts inte att ta fler från den stora stora skål som står framför dig. Det är min kärlek det! En underbar smak/känsla då den varar men känns som en ren pina 5 minuter senare.

Men det är väl sånt man får ta... Livet är en oändlig bergodal-bana .. eller vad säger ni? ( ;
Om ni vill se regnbågen måste ni först stå ut med regnet!