clarast.blogg.se

jag borde inte sitta, (rättelse - ligga), här och skriva. jag är för trött, för arg, för ledsen, för ensam och bara på alltför dåligt humör för att något som ens liknar vettigt ska komma ut. det kan aldrig bli bra. men nu är det så att blogghelvettet är mitt. bara mitt. och jag skriver vad fan jag vill. och skriver jag en massa skit är det ändå jag som får sitta här och ta smällarna sen. hurra. nej men om vi ska komma till saken så att jag kan få sova sen och i allfall få några timmars uppvilning innan jobbet imorgon. veckan i fjällen har varit bra. minst sagt. jag gillar det där sektlivet vi har där uppe. som en enda stor inavel. nej jag ska inte dra något sjukt fritzel-skämt trots guldläget. jag gillar inte sånt. men om jag ska komma till den mörka sidan av denna positiva resa, så är det som så att det är alldels för jävligt mycket saker som hela tiden poppar upp i hjärnfanskapet. minnen. tillbakablickar. ja sån där skit som jag gjort och gör allt för att radera. jag kapar banden men hela tiden är det något litet äckligt som ska påminna mig om att banden, trots alla brutala försök att krossa dom, fortfarande finns kvar. om en kanke lite mörbultade. jag blir galen. det gör mig galen. du gör mig galen. bilder, prylar, minnen - jag pallar inte. när ska det räcka? när ska jag vara torterad nog för att slippa veta av dig? jag vill inte ha något med det, dig och då att göra. det är över. har aldrig funnits. och kommer definitivt aldrig mera igen. never. men såklart är det inte så lätt. det förstår jag med. innan hela soppan så fanns det ju faktiskt något där som jag tyckte om. som jag gillade. och som nu har satt alldeles för djupa sår/minnen, kalla det vad du vill, i mig. men att det ska vara så här svårt att bara slänga i väg lite skit som jag inte ens skulla vilja röra med tång, det trodde jag inte. som ni nu märker så borde jag inte ha börjat skriva i detta tillstånd. eller vem fan säger det egentligen? klart jag kan skriva om jag känner fört. men det jag egentligen menar är att jag istället borde ha slängt in lite fräna bilder från den underbara veckan jag haft. för bilder har jag varit duktig på att ta ska ni veta. och det ska ni få bevisat för er. snart. när jag aggrat klart om den här piss skiten som inte ens är värd att diskuteras. och sen ska jag sova, jobba, möta vänner, äta påskmiddag och vara glad. då kommer bilderna och eftersnacket från vemdalsveckan. nu får det vara slut här. godnatt.

min dag har varit bra. även om jag vaknade som rödkräftan her self så har den varit bra. jo jag brände mig nämligen en aning i solariet igår och det brända tycktes blossa upp ännu mer under natten. jag vaknade knallröd och mitt klädval fick sig en omgång. och sminket fick sig ett test. men trots att det kändes som om jag höll på att brännas upp innifrån och att jag lyste som ett stopplyse, så har dagen som sagt varit bra. efter en ganska snabb och hyfsat smärtfri dag efter dagis åkte jag in till stan och åt middag med kusin jessica. det är sorgligt så sällan jag träffar henne. för det är ju alltid ruskigt trevligt när det händer. som idag. en utomordentligt trevlig stund hade vi. men nu är jag trött. ska bara få mig en dos av twilight för att överleva. sedan är det sovtajm. natti.

Herre! Vad hände? Jag hann inte ens blinka och nu är min arbetsdag över. jiiiiiiisses vad det har gått fort. fjorton ungar på två pers är lika med springa runt som en galning åtta timmar i streck utan att blinka. pust! när jag äntligen kunde andas ut, blinka några gånger och tillslut inse vad som hänt, vandrade jag till solarieöarna en stund. galet länge sedan min sjukligt bleka kropp fick sig en dos av farliga uv-strålar. den gillade det. även en frissatid är på g. såklart ska allt krocka på samma dag så riktigt bokat är det inte. men på g. och imorgon blire middag med kusin. mjo allt flyter trots allt på rätt okej.

en 50/50 dag